Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De stora utdelningarna af säd åt folket i Rom hade
visserligen i allmänhet icke sin grund i medkänsla för de lidande, utan
fastmer i begäret efter popularitet. Dessa och andra liknande
påfund voro medel för vinnande af gunst hos den ombytliga,
lägre befolkningen. Men det fans vackra undantag. Cajus
Qracchus, hvilken mer än 100 år f. Kr. genomdref en lag om
tvångsförsäljning af säd till de fattige, påvärkades säkerligen af
en värdigare bevekelsegrund. Det samma lär kunna sägas om
flere käjsare, som visade intresse för den offentliga uppfostran
och anslogo medel för underhåll af fattiga barn, af hvilka, enligt
Plinius, 5,000 sägas ha åtnjutit understöd af Trajanus. Den
enskilda välgörenheten af en Plinius d. y., som anslog ett litet
fädernearf till underhåll af fattiga barn; Hadrianus’ frikostighet
mot fattiga kvinnor, Antonius’ pänningelån till nedsatt ränta åt
de fattiga, Markus Aurelius’ stiftelser till understöd för flickor,
de enskilda sjukhusen för slafvar och militärhospitalen, allt detta
härrörde utan tvifvel från en sant mänsklig känsla. Plinius anför,
att de fattiga både i Grekland och Rom hade på ömsesidighet
grundade försäkringsällskap, hvilka sörjde för de sjuke och
orkeslöse medlemmarne. Tacitus talar om en storartad frikostighet,
som de rike visade vid ett tillfälle, då en olyckshändelse inträffat
i närheten af Rom, i det de öppnade sina hus och beskattade
sina tillgångar för de nödlidande.
Trotsande den råa hopen, protesterade människovännerna
mot de blodiga gladiatorspelen, höjde samvetskakande rop mot
slafveriet och barnamorden, mot grymheterna i strafflagen och
dödstraffet, väckte medkänsla för vanvårdade barn och uttalade
högljudt sin förtrytelse öfver prostitutionen.
Sådant var det moraliska arf, som de bäste hedningarne vid gränsen,
öfverlämnat åt kristendomen. Det underlättade den
ungdoms-kraftiga och löftesrika religionens fortkomst. Hon utbredde sig
mer och mer. Mot slutet af tredje århundradet voro hennes
anhängare så talrika, att de redan genom sin mängd bildade en
makt, som ej längre kunde undertryckas. I den romerska statens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
