Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fjerde år, räknade från 776, firades på en slätt i Elis, och under
hvilkas fortfarande i den heliga månaden på sommaren en allmän
gudsfrid rådde i landet. Elis betraktades som en fridlyst stat,
som alltid måste förskonas från krigets lidanden. Under de
heliga spelen måste vapnen hvila äfven i krigstid.
Genom humana stadgar och inrättningar, jämte likheten i
språk och världsåskådning, måste grekerna, trots inre strider, helt
naturligt städse känna sig som ett folk. Visserligen voro
egentligen blott medborgarne i samma stat delaktiga af lagarnes skydd.
Men denna så väl som hvarje annan dylik sträng rättsuppfattning
mildrades af religionen och tillämpades blott i undantagsfall.
Gästvänskapen stod enande för alla, stater, släkter, enskilde.
Vördnaden för det gudomliga värnade den skyddsökande äfven då
blodskuld hvilade öfver honom. Härolden ansågs för helig och
okränkbar samt skonades till och med i hetaste strid.
Blods-hämden häjdades genom förädlande stadgar. På sådant sätt
utvecklade sig med tiden en hellenisk folkrätt, bygd på sed, häfd och
arfminnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
