Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En öfversikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning. Därefter beslöts, att ett liknande sammanträde årligen skall
ega rum i någon af de deltagande landens hufvudstäder, 1890 i
London. Slutligen tillsattes en 40-mannakomité, som skall vara
»sammansatt af medlemmar af hvarje nationalitet, skall förbereda
den följande konferensen, utfärda inbjudningar, samla nödiga
pänningebidrag, och under mellantiden göra allt, som står i dess
makt, för att undanrödja de missförstånd, som möjligen
uppkomma, i det den, om det är nödvändigt, vänder sig till den
offentliga meningen».
På grund af denna komités inbjudning sammanträdde det
andra mellanfolkliga riksdagsmannamötet i London den 22 och
23 juli 1890. (Parismötet med engelske och franske riksdagsmän
den 31 oktober 1888 lär endast kunna betraktas som en
förberedande åtgärd).
Likasom till den kort förut (14—19 juli) äfvenledes i
London sammanträdande andra världsfredskongressen —
fredsföreningarnas centralförsamling — anslöto sig ett stort antal
inflytelserike män af skilda nationaliteter till detta internationella
lagstiftaremöte. Men då bland deltagarne i världsfredskongressen
ganska många voro riksdagsmän från de olika landen, så voro
alla (med få undantag), som deltogo i det mellanfolkliga
riksdagsmannamötet, ledamöter af någon riksförsamling.
Denna andra »interparlamentariska konferens» i London 1890
räknade 115 deltagare — riksdagsmän från Belgien, Danmark
England, Frankrike, Grekland, Holland, Italien, Norge, Spanien
Sverge, Tyskland, Ungern och Österrike. Därjämte hade 1,100
andre folkrepresentanter, som voro förhindrade att deltaga i mötet,
skriftligen tillkännagifvit sin anslutning. Bland dem märktes
Gladstone, Clemenceau och tyska riksdagens vice president
Baum-bach äfvensom Crispi och Andrassy samt Ribot och två andre
franske ministrar. I särskilda adresser uttryckte 94 italienske
senatorer och deputerade samt 31 medlemmar af spanska cortes
sina sympatier för kongressens arbete.
Som främste ordförande tjänstgjorde förre lordkansleren lord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
