Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En öfversikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frågan. Då afbröt regeringen i Caracas den diplomatiska
förbindelsen med England, protesterade hos alla makter mot den
engelska våldshandlingen, men förklarade sig på samma gång
villig att låta tvistefrågan afgöras genom skiljedom.
I början af 1895 inbröto imellertid venezuelaner på det
tvistiga området, där de anföllo en britisk vaktstation och nedtogo
engelska flaggan. De engelska polissoldaterna fördes till andra
sidan gränsfloden, sedan man fråntagit dem vapen och
ammunition, höllos där som fångar under en natt och frigåfvos
sedan på sitt hedersord. Vid återkomsten funno de vaktstationen
fullständigt förstörd och plundrad. De fördes nu inför en
vene-zuelansk general, som lät transportera dem till Upata, där de
ungefär fjorton dagar efter öfverfallet på stationen underrättades
om att en order från Caracas tillät dem att återvända till
stationen. Polissoldaterna begåfvo sig då till Georgstown, där de
för britiske guvernören rapporterade händelsen. Samma dag
polissoldaterna öfverföllos blef äfven en engelsk undersåte på
guyanska sidan af gränsfloden öfverfallen och förolämpad af
venezuelaner. Då från Venezuelas sida intet skadestånd erbjöds
för dessa öfvergrepp, utfärdade lord Salisbury ett utimatum,
hvari han fordrade ovilkorlig upprättelse för den behandling
engelska undersåtar rönt. Om den uteblef, skulle tre
handels-hamnar besättas.
Faran växer. Förenta Statema hade imellertid redan tidigare ingripit med
en not, som under skarpt åberopande af Monroe-doktrinen
(Tillbakavisande af europeisk inblandning i Amerikas angelägenheter)
protesterade mot hvarje utvidgning af britiska Guyana på Venezuelas
bekostnad samt föreslog frågans afgörande genom skiljedom.
England besvarade denna hemställan nekande. Följden vardt ett
tjungande budskap af Cleveland till kongressen, 18 december
1895, däri presidenten betecknade det som unionens plikt, »att
med alla maktmedel motsätta sig hvarje steg till engelskt
besittningstagande af land, som undersökningen visat tillhöra
Venezuelas», och han tiilade: »Jag är fullständigt på det klara rörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
