Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En öfversikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oceanen. Medan Ryssland innehade Alaska hade denna makt
icke häller utöfvat någon höghetsrätt öfver Beringshaf. Vidare
åberopades från engelsk sida den omständigheten, att Förenta
Staternas president 1821 förklarat: »I Beringshaf har skeppsfart och
fiske sedan urminnes tid varit fria och böra äfven så förblifva».
Diplomaterna voro icke i stånd att lösa knuten. Omsider
enades parterna att låta saken afgöras genom en skiljedomstol
bestående af sju ledamöter: två utsedda af Förenta Staterna, två
af Storbritannien och de öfrige tre af respektive franska republiken,
konungen af Italien och konungen af Sverge och Norge. Denna
domstol, som började sina egentliga förhandlingar i Paris 4 april
1893, hade i hufvudsak att utreda och besvara dessa tvistefrågor:
Fivilken domsrätt och hvilka fiskerirättigheter har Ryssland gjort
anspråk på och utöfvat i Beringshaf till 1867? I hvad mån ha
dessa erkänts af Storbritannien? Innefattades Beringshaf i
ryskengelska fördraget af 1825 i benämningen Stilla hafvet? Hade
Ryssland efter detta fördrag bibehållit och allena utöfvat några
rättigheter och i så fall hvilka? Hade alla Rysslands rättigheter
i Beringshaf öster om den genom fördraget af den 30 mars 1867
bestämda vattengränsen fullständigt öfvergått till Förenta Staterna?
Hvardera parten framlade en mängd handlingar till stöd
för sin uppfattning. Särskild vikt Iade de amerikanske advokaterna
vid några aktstycken, som skulle bevisa, att Ryssland till Förenta
Staterna afträdt alla sina rättigheter i Beringshaf. Dessa på
ryska affattade aktstycken funnos bevarade i Washingtons arkiv,
och endast engelska öfversättningar framlades för rätten. Från
engelsk sida anmärktes imellertid, att öfversättningarna icke voro
fullt riktiga. En af sakkunnige värkstäld undersökning bekräftade
också, att många ord och meningar i urskrifterna ej voro
alldeles riktigt återgifna.
Skiljedomstolens förhandlingar voro offentliga och fördes
väsentligen på samma sätt som inför en vanlig domstol. Båda
parterna hade sändt sina bäste och mest framstående advokater
till detta krig med lagens vapen. Domen, som afkunnades den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
