- Project Runeberg -  Världsfreden /
32

(1900) [MARC] Author: Klas Pontus Arnoldson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På vakt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mera och hårdare och ändå blir hela familjens ställning svår och
bekymmersam. Arbeta därimot alla familjens medlemmar, så skulle
den befinna sig i välstånd och oberoende. Ett folk må ju
betraktas som en större familj. Om de arbetande medlemmarne af en
folkfamilj under trycket af den hårda och bekymmersamma
kampen för utkomst känner sin kärlek för familjen svalna och genom
omständigheternas tvång nödgas utvandra till någon annan,
lyckligare folkfamilj, där utsikterna för tillvaron äro ljusare, så borde
detta väl icke vara så mycket att undra på.

Skyddet.



Fredsarbetet är alltså i ordets högsta mening
samhällsbevarande. Det är af den art, att konungen på tronen lika väl som
arbetaren i värkstaden kan deltaga däri. De flesta sträfvanden,
som gå ut på att omgestalta samhällena, äro åtminstone på
något sätt misstänkta för omstörtningsplaner. Men man har ännu
ej funnit, att denna misstanke blifvit riktad mot fredsarbetarne.
Och det är ju naturligt. Freden är vilkoret för allt ordnadt och
fruktbärande arbete, för ett folks utveckling och förkofran i alla
afseenden. Kriget och dess förutsättning, den väpnade freden,
utgöra därimot ett ständigt hot mot samhällenas bestånd, och
hålla genom deras följder — fattigdom och elände — sinnena i
oro och missnöje.

Det kunde väl därför synas vara hög tid att slå in på rättens
väg. Målet — fullständig befrielse från vårt släktes gamla blodiga
gissel — blir nog ändå aflägset, ehuru det icke fordras mera
humanitet för krigets afskaffande än för slafveriets utrotande.
För det ena som det andra kräfves visst icke någon allmän
rättfärdighet, blott ett så pass odladt vett, att det stämplar krigets
massmord som det tänkbart afskyvärdaste brott, att det tystar
sorlet af de söndrande patriotiska lögnerna och lyssnar till den
enande rösten i våra samveten.

Att de små nationerna böra gå i spetsen för eller åtminstone
söka främja fredsträfvandena, synes ligga lika mycket i sakens
natur som i deras eget välförstådda intresse. På den vägen, på
rättens väg skall helt visst gamla Sverge bevara sin frihet och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:18:32 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sehop/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free