Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Då portarna öppnades - B. Framryckningen - Evangeliets insteg i Japan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 377 -
Vid ankomsten till Boston lämnade kaptenen fartyget och tycktes
hafva glömt Nisima, som hela veckor igenom måste ombord träla
för de råe sjömännen. Han fick emellertid tag i Robinson Crusoe
och lärde sig af denna bok för första gången, att man kunde tala
till den himmelske Fadern som till en tillstädesvarande vän. Sedan
bad han hvarje afton: »Ack, kasta icke bort mig i elände. Låt mig
uppnå mitt stora mål!» Och bönhörelsen kom snart. Kaptenen
omtalade honom omsider för sin redare, Alpheus Hardy, en älsklig,
troende man, som ej önskade annat än att i sitt lif få tjäna Gud.
Och då han fick höra hela Nisimas historia, märkte han, att det var
Herren, som hade fört denne till honom, upptog främlingen som
sin egen son och sände honom till Andover för att erhålla den bästa
uppfostran. Där kom denne snart till full insikt om Guds nåd, blef
döpt (med sin välgörares namn) och ådagalade i allo en sådan flit,
och samvetsgrannhet, att skolans föreståndare sedermera å en
anhållan om en rekommendation för honom svarade: »Man kan icke
förgylla guld.»
Då anlände 1871 ett stort japanskt gesandtskap till Washington
på väg till Europas hof, och då medlemmarne af detsamma fingo
höra talas om Nisima, bådo de honom medfölja som tolk. På detta
sätt fick han ett i sitt slag allenastående tillfälle att lära känna
kristenhetens lif och kultur och i synnerhet för gesandtskapets räkning
sätta sig in i skolväsendet. Han skref härom en afhandling, som blef
själfva grundvalen för gesandtskapets reseberättelse och dymedelst för
ordnandet af hela Japans undervisningsväsen. Han häfdade utan
fruktan sitt kristna samvetes röst; sålunda åtföljde han icke
gesandtska-pet, då det företog resor på söndagen. Men genom sin skicklighet
och pålitlighet vann han likväl sina högtuppsatte landsmäns
förtroende och vänskap, något som fick den största betydelse vid hans
hemkomst, då desse män (Ito m. fi.) trädde i spetsen för den
japanska regeringen.
Dock ledsagade han dem icke tillbaka till Japan, utan återvände
till Andover, fullbordade sina studier, blef ordinerad till evangelist
och anställdes som korresponderande medlem af »American Boards»
mission i Japan, i det att hans välgörare Hardy drog försorg om
hans underhåll. Och vid sitt utsändande (1874) tog han det första
steget för att förverkliga något, som redan blifvit hans älsklingsidé,
nämligen upprättandet af en kristlig högskola i Japan.
Missionsstyrelsen tyckte icke synnerligen bra om planen, men han bad för
densamma, och vid afskedsmötet, då han skulle tala, bröt det ur honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
