Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Då portarna öppnades - B. Framryckningen - Allmän öfversikt af missionen i Kina under denna period
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 368 -
Både öfversvämningar och Iifsmedelsbrist på grund af stark
torka höra till vanligheten i Kina, hvars öfverbefolkade trakter
fördenskull ofta lida svår nöd. Men 1878 — 79 nådde hungersnöden
i norra Kina — i synnerhet i de tre provinserna Schantung, Schansi
och Schensi — en förfärlig höjd. Man visste berätta om helt och
hållet öfvergifna städer, där de döda lågo obegrafna, om kvinnor
och barn, som såldes af nöd, om febrar, som rasade i städerna, och
stora gropar, som gräfdes alldeles utanför murarna, och hvari högar
af lik hopades. Man beräknar antalet offer för denna landsplåga till
9—13 millioner. Här .fanns i sanning ett arbete för de kristne.
Katolske och protestantiske missionärer arbetade outtröttligt, fyra dogo
af öfveransträngning, och stora penningmedel (ungefär 2 mill. kronor)
insamlades och utdelades för att lindra nöden. Ett sådant
kärleksverk kunde emellertid icke undgå att göra ett djupt intryck på
befolkningen. Li-Hung-Chang förklarade: »Det måtte ligga någonting
i den tro, som förmår främmande herrar att komma till Kina och
utan lön riskera, ja, uppoffra sitt lif för att hjälpa folket i detta
land.» Det eljest ofta förekommande misstroendet och motståndet
gåfvo vika för välvilja och tacksamhet, i stora skaror trängdes man
om ordet, och tusentals människor blefvo vunna och döpta.
Naturligtvis voro långt ifrån alla, som i nödens tid slöto sig till kyrkan,
af äkta halt; det bekanta spörsmålet om »ris-kristne» blef en
brännande fråga i Kina, och till en stor del af denna anledning arbetade
man under de följande åren kraftigt på att uppfostra de inhemska
församlingarna till att underhålla sig själfva.
Det var också denna nöd, som gaf impulsen till kvinnornas
framryckning i det inre af Kina. Hittills hade de kvinnliga
missionärerna verkat endast i kustprovinserna. Men under intrycket af det
stora eländet, då det fanns så riklig användning för kvinnans hjärta
och hand för att taga sig af alla de öfvergifna barnen och besöka
kvinnorna i deras nöd, framställde Hudson Taylor (dåförtiden i 1
on-don) den frågan till sin hustru, som just var återkommen från Kina:
»Skulle du icke kunna resa till Schansi?» Och hur omöjligt det
än till en början föreföll, blef det för henne en Herrens maning,
och hon blef den första ensamma kvinna, som drog åstad midt in i
den stora provinsen, hvilken dittills ännu icke haft en enda bofast
missionär, och utfcrde icke blott ett stort arbete i nödens tid, utan
öppnade också vägen för en hel härskara af kristna kvinnor, som —
tvärtemot allt, hvad världen kunnat tro — rönt ett välvilligt mottagande
samt fått en stor och välsignad verkningskrets i det innersta Kina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
