Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Då portarna öppnades - B. Framryckningen - Missionens ställning i hemlanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 351 -
Jordmånen var sålunda beredd för att missionens utsäde skulle
kunna uppspira inom större delar af kyrkan än förut. Det mest
framträdande draget för denna period inom själfva kristenheten i
hemlanden är därför också det, att sinnet för missionen breder sig
långt utöfver de trånga kretsar, som under århundradets förra hälft
fingo bära arbetet. Det blir småningom en själfklar sak, att alla
lefvande kristne måste åtminstone i någon mån deltaga i
hednamissionen, och till och med inom en del af församlingen i vidsträckt
mening betraktar man nu denna sak med respekt och intresse. Från
de föraktade småkretsarna (konventiklarna) börjar missionen flytta in
i kyrkorna, ja, själfva domkyrkorna öppna sig för densamma.
Man bör dock icke föreställa sig, att denna omkastning
kommer med ens. Det fordras tid, innan Herrens röst i de stora
världshändelserna blir hörd genom kyrkan. På 1860-talet genomgår
mis-sionslifvet inom åtskilliga land en till och med ganska allvarsam kris,
i det att både krig inom själfva kristenheten och inre kyrkostrider
upptaga sinnena så starkt, att hvarken penninggåfvorna eller
persontillgången förmår hålla jämna steg med missionens utveckling. Men
desto mera drifvas missionens vänner uti bönen till Herren, och
snart går det ånyo framåt och med större steg än förut.
Inom frikyrkorna (i synnerhet de engelska dissenterssamfunden
och de amerikanska kyrkorna) blir missionen nu på de flesta ställen
en stående kyrkoangelägenhet, såsom det först genomfördes i
Skottlands presbyterianska kyrkor (sid. 183). Inom de gamla
stats-och folkkyrkorna rörde sig visserligen önskningar i samma riktning
(sålunda hos Schreuder i Norge; se sid. 182), men vanligtvis läto
dessa sig icke genomföras, hvarför ock missionen där fortfar att
hufvudsakligen ledas af fria föreningar. Men framsteget ligger då däri,
att missionen ej längre blir en enstaka riktnings angelägenhet. Nya
missionssällskap uppstå, och de äldre erhålla en vidsträcktare
anslutning och därigenom medel till större utvidgning, liksom ock de land,
hvarest missionsrörelsen ännu icke riktigt börjat, nu omsider mottaga
den afgörande impulsen, så att äfven missionsvännerna därifrån kunna
deltaga i den stora framryckningen.
Sålunda Danmark. Den lilla början, som där gjorts i och
genom det danska missionssällskapet (sid. 178), hotade att helt och
hållet afstanna. Då brast de lefvande missionsvännernas sorg 1860
ut i en artikel af pastor Mau, som påvisade, huru illa det i Danmark
var ställdt med missionssinne och missionsarbete; sällskapets hela
årliga intäkter uppgingo blott till 2,400 kr. Mången hyste samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
