Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - C. Belägringen - Det heliga landet och dess grannland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 302 -
darne i Jerusalem och dess omnejd, och visserligen har man aldrig
öfvergifvit hoppet om att vinna muhamedanerna, af hvilka också
tid efter annan någre låtit sig öfvervinnas af Herren, men den största
delen af arbetet utföres bland medlemmarne af de gamla
kyrkosamfunden i ändamål att pusta lif i de döda formerna och väcka desse
kristna till att blifva verkliga ljus i det mörker, som omgifver dem.
Det är med ett annat ord evangelisation (arbete på att förkunna
evangeliet i egentlig mening för dem, som glömt detsamma, att
göra de gamla kyrkosamfunden evangeliska) snarare än mission. Men
oafsedt att detta arbete sålunda äfven kan inberäknas under rubriken
»evangeliets segertåg», är dess betydelse för missionen i samma land
så utomordentligt stor, att det ej skulle kunna förbigås i någon
missionshistoria.
De förste, som verksamt tänkte på det heliga landet, voro
amerikanerna (A. B.), som 1819 utsände två missionärer öfver Smyrna
till Jerusalem. Fisk och King företogo under de första åren
betydliga resor genom Syrien, Palestina och Egypten, där de trots
fängelse och hot undersökte förhållandena, utdelade biblar och traktater
på olika språk och vittnade inför många. Fisk dog vid unga år
1825, nien allaredan dessförinnan hade man insett omöjligheten af
att vinna fotfäste annanstädes, utan samlade sina krafter på en
hufvudstation i den stora syriska hamnstaden Beirut (1823), hvarest
William Goodell och Bird började öppna en skola för arabiska barn.
Motstånd uteblef ingalunda. Påfven i Rom varnade de
österländska kyrkorna mot kättarne, sultanen förbjöd i sina land
utdelande af biblar, och patriarken för maroniterna, ett gammalt kristet
bergsfolk i trakten kring Libanon, utslungade en skarp bannstråle
öfver den man, som härbergerat »den förförde förföraren,
bibelmannen» Bird. Och det var icke nog därmed. Patriarkens sekreterare,
Assad Sjidiak, erbjöd sig som missionärernas språklärare i syfte att
desto grundligare kunna gendrifva dem. Men då han vid
utarbetandet af en stridsskrift mot dem kom att studera bibeln, besegrades
han af sanningen; han blef kristen och måste taga till flykten.
Patriarken sökte genom alla medel att få honom i sitt våld, och
slutligen lyckades det. Han kastades i en eländig fängelsehåla, piskades
och pinades på alla sätt i åratal, till dess han, ståndaktig intill
änden, dog i fångenskapen.
Likväl blomstrade missionen. Skolor upprättades rundt omkring,
och många började allvarligt fråga efter sanning. Flera gånger
afbröts missionen genom krig. År 1828 (grekiska frihetskriget) måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
