Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - B. De första segrarna - Judson och karenerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 193 - -
manerna. De lefde i skogarna, hufvudsakligen af plundring, egde
inga afgudabilder, men trodde på andar, som deras trollkarlar
be-svuro, och hade många gamla sagor om skapelsen, syndafallet m. m.
De väntade, att hvite män skulle komma öfver hafvet västerifrån och
lära dem att känna den sanne Guden samt återföra till dem »Guds
bok», som deras förfäder en gång förlorat. En birman, Ko Myat
Kyan, som af en trängtande sanningstörst drefs från buddhismens
botöfningar till brahmanismen, därifrån till islam och romersk-katolska
kyrkan, hörde talas om karenernas förhoppning, råkade under färden till
dem i beröring med missionärerna i Rangun och fann där omsider
frid i tron på korsets evangelium. Han blef ett nitiskt sanningsvittne
om Herren och föranledde missionärerna att börja ett arbete bland
karenerna.
På Judsons tillskyndan friköpte en annan omvänd birman i
Rangun en karensk slaf, Ko Tabio, och behöll honom i sin tjänst. Denne
förutvarande röfvarhöfding och mördare var en lång tid alldeles
oemottaglig för Guds ord, men slutligen vann Herren seger öfver det hårda
hjärtat. Han blef i sanning pånyttfödd, Boardman döpte honom i
Tavoj 1828, och han lefde därefter ett lif, som bar vittne om Guds
andes underbara makt, som gör allting nytt.
Karenerna ådagalade en sällspord mottaglighet för evangeliet.
En karenhöfdings hustru, som Judson en gång hade råkat, blef så
gripen af hans kärlek och de få ord, han talat, att hon sedan
alltjämt bad till den hvite mannens Gud, till dess hon flera år därefter
kunde bjuda missionärerna välkomne till sin trakt. Boardmans
bosatte sig utanför Molmen vid utkanten af småskogen midt ibland
röfvare, under den Allsmäktiges skydd. Sedermera flyttade de till
Tavoj, där Ko Tabio förde månge af sina landsmän till dem. På ett
ställe (i byn Tsjikku) märkte Boardman, att invånarne börjat tillbedja
en omsorgsfullt insvept bok, som visade sig vara den engelska
kyrkans »bönbok». Han företog en resa vida omkring bland karenerna,
och de strömmade till i stora skaror och önskade höra honom både
dag och natt.
Under ett uppror i Tavoj fick Boardman utstå så stora
vedermödor, att hans hälsa bröts. Dock sände han icke blott Ko Tabio,
som invigts till lärare, ut i landet, där han verkade med stort nit,
utan han lät sig själf bäras flera dagsresor in i bergstrakten för att
sätta den nyanlände Mason in i arbetet och därjämte öfvervara ett
större dop. Sedan bad han: »Herre, nu låter du din tjänare fara i
frid, ty mina ögon hafva sett din frälsning!» och dog i båten på
H. Ussing, Illustr. Missionshistoria. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
