Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - B. De första segrarna - Judson och karenerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 187 - -
beskärdes det honom att före sin afresa hälsa den rätte »Birmas
apostel» välkommen.
Adoniram Judson var född i Massachusetts den 9 aug. 1798.
Han var prästson och egde utomordentliga anlag. I sin tidigare
ungdom blef han förd bort från tron genom en begåfvad studiekamrat.
Men Herren hejdade honom snart. Under en resa måste han
öfver-natta i ett värdshus, där hans nattsömn blef alldeles störd af en
dödssjuks suckar och rosslingar i rummet näst intill. Inemot morgonen
blef allt tyst: den sjuke hade dött. Med bäfvan erfor Judson, att den
döde var — just hans nyss förut omtalade skolkamrat. Djupt gripen
häraf, började han söka efter sanning, fann snart vägen till Gud och
slog sig på teologiska studier. Buchanans bok »Stjärnan i öster»
öppnade för honom nya utsikter. Han helgade sitt lif åt missionens
tjänst och riktade redan nu sina tankar på Birma.
Jämte andra studenter gaf han uppslaget till den stora
amerikanska missionsföreningens (A. B.) stiftande (se sid. 137). Då man
emellertid icke ansåg sig hafva tillräckliga medel för att kunna
utsända så många, blef Judson skickad till London för att åvägabringa
en samverkan med Londonsällskapet. På hafvet uppbringades
fartyget af franska kryssare, Judson blef tillsammans med de andre kastad
i en mörk fängelsehåla i Bayonne, men en där boende amerikan
lyckades dock utverka hans frihet. I London blef han mottagen med
stor hjärtlighet, och missionssällskapet lofvade att utsända honom och
tre vänner — ett anbud, som dock icke blef begagnadt, enär
amerikanerna vid hans återkomst hade fått mod att själfve bekosta
utsändandet.
Tillsammans med sin unga, rikt begåfvade hustru, den sköna
Ånn Hasseltine, och flere vänner, Newell, Hall, Nött och Rice
seglade Judson 1812 till Serampur. Deras späda utseende föranledde
Carey att skrifva: »Jag hyser icke stort hopp om amerikanerna; de
äro alltför väl vande för att lefva bland vildar». Han anade icke, hvad
den till utseendet skröplige Judsons hälsa skulle visa sig kunna
utstå, och hvilken ihärdighet som fanns hos hans hjältemodiga hustru.
Den engelska styrelsen i Calcutta fordrade, att de
ögonblickligen skulle åter afsegla, och man beslöt att sända dem till Birma.
Men under vistelsen i Serampur gingo emellertid Judson, hans
hustru och Rice, som i förväntan på att besöka Carey hade under
sjöresan studerat dopfrågan, öfver till baptismen och läto sig döpas,
hvarefter de oförtöfvadt upphäfde all sin förbindelse med »American
Board». Rice återvände hem för att förmå baptisterna i Amerika att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
