Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Genombrottet - A. Missionsväckelsen inom kristenheten - Banbrytaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 129 -
min hjälp.» Ja, så främmande var missionen till och med för troende
människors tankegång, att Careys vän, A. Fuller, en af ledarne i den
kristliga rörelsen, skakade på hufvudet och sade: »Ja, om Herren
ville sätta fönster på himmelen, så kunde detta ske.»
Carey öfvergaf dock icke saken. Midt i den yttersta fattigdom
skref han om världens dåvarande tillstånd och kristenhetens
missionsplikt en flygskrift, hvilken slutligen genom vänners hjälp utgafs 1791,
och den 31 maj 1792 gaf Gud honom omsider det efterlängtade
tillfället. Baptisterna hade församlat sig i Nottingham, och Carey var
utsedd att predika. Få predikningar i världen hafva fått den
betydelse, som denna fick. Hans text var Es. 54: 2—3: »Utvidga rummet
för ditt tjäll, och spänn ut dukarna till dina hyddor, så långt du kan,
gör dina tältstreck långa och dina tältpluggar fasta! Ty du skall
sprida dig till höger och till vänster, och din säd skall taga
hedna-landen i besittning och bygga upp ödelagda städer.»
Predikan sönderföll i tvänne hufvudafdelningar: »Vänta stora
ting af Gud!» och »Försök stora ting för Gud!» Hvad Carey hade
kämpat för i många år, ja, än mer, hvad missionens Herre långliga
tider igenom hade förberedt, det kom nu fram med Andens kraft och
gjorde starkt intryck på åhörarnes hjärtan. Likväl var man nära att
åtskiljas utan att fatta något beslut, då Carey tog Fuller i armen och
utropade: »Viljen 1 återigen ingenting göra?» Man beslöt då att inom
fem månader hålla ett nytt sammanträde för att sätta saken i gång.
På öfverenskommen dag i oktober sammankommo tolf
oansenlige, fattige sektpräster i Kettering, hvarvid »Partikular-baptisternas
sällskap för evangeliets utbredande bland hedningarne» stiftades, och de
förste medlemmarne tecknade sig för inalles 13 pund sterling (234
kr.). Carey erbjöd sig att som den förste missionären utgå, hvarthän
sällskapet önskade. Hans egna tankar hade länge gått i riktning af
Söderhafvet och särskildt Sällskapsöarna. Men då just nu en läkare,
John Thomas, som varit i Bengalen i nio år och där blifvit omvänd,
kom till London för att vinna understöd åt ett missionsarbete bland
hinduerna, beslöt man att utsända Carey och denne tillsammans till
Indien.
Många svårigheter uppstodo. Careys församling ville icke mista
honom, och hans hustru vägrade bestämdt att följa honom. Trots
enträgna böner vägrade det ostindiska handelsskompaniet att med sina
fartyg befordra missionärerna. Och omsider, då de funnit
skeppslägenhet, men kvarhöllos af storm, nedlade en af Thomas’
fordrings-egare förbud mot hans afresa, och bägge två blefvo åter landsatte
H. Ussing, Illustr. Missionshistoria. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
