Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den evangeliska missionens första uppspirande - C. Luthersk mission på 1700-talet - Christian Friederich Schwartz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 80 -
stora bibelarbete, som aldrig blef fullt afslutadt, hade skett endast för
att Herren på sina dolda vägar skulle bereda sitt stora vittne. Då
Schwartz sålunda allaredan höll på att blifva hemmastadd i tamuliskan,
låg det nära till hands för Francke att uppmana honom att resa ut
till Indien (mars 1749). Schwartz, som samtidigt erhöll anbud om
ett pastorat i hemlandet, kämpade i bönen och slutade med att säga
nej, men råkade emellertid därigenom i stor själanöd, och då kallelse
kom för andra gången, vardt han strax frimodig och redobogen.
Hans fader gaf honom efter tre dagars betänketid sin välsignelse med
de orden: »Glöm din faders hus!» hvilket Schwartz dock icke följde
i bokstaflig mening. Med trofast kärlek fortfor han att skrifva hem
och sände ofta af sin ringa lön penningar till fader och efter dennes
död till styfmor och syskon.
Jämte tvänne andre unge vänner sändes han till Köpenhamn.
Nitiske i anden, drefvo de mission till och med under diligensresan
på Sjælland. De rönte ett hjärtligt mottagande af grefve Holstein
och andre missionsvänner och blefvo prästvigde af Sjællands biskop,
Harboe, den 17 september 1749, vid hvilket tillfälle Schwartz
predikade (liksom förut Ziegenbalg) öfver Apg. 26: 17. Genom Tyskland
begåfvo de sig därpå till London, hvarest de stannade i sex veckor.
Schwartz klagar bittert öfver världsligheten och sedefördärfvet inom
det engelska prästerskapet. Till och med hos styresmännen för
»Sällskapet till kristendomens främjande» fann han mestadels död och
likgiltighet. På sjöresan blef Schwartz allvarligt sjuk, men återställdes
till hälsan genom en väns bön, och den 17 juli 1750 nådde de
fram till Indien.
I Schwartz’ nästan femtioåriga missionsarbete under Indiens sol
— utan att någonsin besöka hemlandet — kunna tydligt nog åtskiljas
tre skeden: hans verksamhet i Trankebar 1750 — 62, i Trichinopoly
1762-72 och i Tandjur 1772-98.
I Trankebar blef han mottagen med glädje af de fem
därvarande missionärerna och blef å sin sida dem till mycken välsignelse
genom sitt kärleksfulla sinne och sin brinnande tro. Under de första
fem åren egnade han sig — allt under det att han arbetade i
skolorna — hufvudsakligen åt ett grundligt studium af språket, den in
diska litteraturen, gudaläran m. m., hvari han uppnådde en sådan
insikt, att han blef alla de senare kommande missionärernas lärare och
stöd. Allaredan i november 1750 höll han sin första predikan på
tamuliska språket, och sedan hans studieår voro till ända, bragte han
såsom en rättskaffens missionär nytt lif i den utåtgående evangelie-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
