Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLIX. Trollhättan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 602 —
blef dödligt sårad, den sköna tog det så hårdt, att hon begick sjelf-
mord, och stället kallades derefter Trollhättan till minne af Her-
grim Halftroll, som der blef dödad.
Dagen var ej vacker. Den ena regnskuren kom efter den an-
dra. Det är mycket svårt att under sådana omständigheter ega
ett öppet sinne ens för det sköna i naturen. När jag såg det sist,
var lyckan mig gynnsam. De intrycken må derför blifva mina
egna äfven nu.
Vi kommo enart nog förbi fabriker och verkstäder till Utsig-
ten, derifrån man har den förträffligaste vy af det hela, isynnerhet
om man som vi gjorde, bestiger tornet i hotellet.
Nu blicka vi hän öfver floden och fallen och söka tränga in
i våra ögons trånga kamera en bild af detta underverk, så stor-
artadt, så skönt, så nordiskt, att den som sett det aldrig kan för-
gäta den synen. Första intrycket är en känsla af öfverraskning.
Trollhättan är långt större än dess rykte. Det är så med svenskar-
na och allt svenskt: de äro för blygsamma. Om Trollhättan fun-
nes i Norge eller Amerika, skulle hela verlden tala derom. Jag
har med beundran skådat Niagara från de mest olika synpunkter,
och det finnes bara ett Niagara i verlden; men Trollhätte-fallen
äro originella, om uttrycket tillåtes, de äro inga efterhärmningar,
de äro något för sig. Jag väntade nog, att jag skulle tycka om
dem, men att blifva så förtjust i dem, att finna dem så storartade,
så originelt (ursäkta uttrycket än en gång) sköna, det väntar en
amerikan i sanning icke, ty hvarken beskrifningar eller afbild-
ningar förmå att göra rättvisa åt verkligheten.
Vi stå qvar vid Utsigten. På andra sidan synes en skogbe-
växt klippvägg, så hög, så pålitlig, så nordiskt allvarsam, att bil-
den aldrig fördunklas. Så blickar jag ned i den dunkla, djupa
strömmen. Be, icke: ett vattenfall, utan en hel serie, en kedja,
fem tusen fot lång, fall på fall, och det oaktadt intet upprepande,
utan idel nya sammansättningar! Så stod jag länge, lutad mot
min käpp, och försökte få en totalbild af den vildaste och vack-
raste naturscen mitt öga någonsin skådat, vare sig förut eller se-
dan. Hvilket majestät i den mångstämmiga sången, hvilken full-
ständighet i den sköna taflan, huru sant nordiskt var icke allt-
sammans! O, huru jag älskar den der otämda naturen i dess fri-
modiga trots, i dess kalla stelhet, i dess leende behag! Hvar utom
i mina fäders land finner man en sådan sammansättning? Jag
står der än. Se silfverbandet i den mörkgröna ramen, se, huru
neger a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
