- Project Runeberg -  Åter i Sverige /
517

(1897) [MARC] Author: Carl Aaron Swensson - Tema: Geography
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLII. Norrköping, Linköping och Stångebro slag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SIENA
= FS
Lie
3 PAS

KAP. XLII.
Norrköping, Linköping och Stångebro slag.

Allt det trefliga här på jorden är alldeles för ovaraktigt. Vi
hade ju varit i Stockholm bara några dagar, så tyckte vi, och
ehuru vi besökt utställningen många gånger och kände oss rik-.
tigt hemmastadda der, så föreföll det oss såsom om vi egentligen
ingenting hunnit se. Jag ville hafva beskådat så mycket en gång
till, för att uppskatta det riktigt på allvar och för alltid.

När jag en dag vandrade omkring för sista gången bland
de många paviljongerna, så kändes det riktigt ledsamt och jag
var qvinna nog, för att nästan vilja slå mig ner i en stilla vrå och
gråta en liten stund.

Se deruppe äro alla de gamla musikaliska minnena af Jenny
Lind, Kristina Nilsson och många andra. Här är Bergsbolagets
intressanta paviljong, derborta sagogrottan, här det "stora lju-
set,” der de förträffliga bibliska taflorna, hvilkas make jag aldrig
sett, ja, hvarför försöka göra afskedsstunden bittrare. Farväl!

Det gälde farväl till ”Mälardrottningen” också. Vi hade ju
knappast hunnit träffa någon eller sett något, så tyckte jag, och
ändå hade vi begagnat tiden väl och i verkligheten sett mycket,
men det fanns likafullt mycket qvar. Vi amerikaner hafva i
regeln för brådtom, det förklarar alltsammans.

Centralstationen. O, hvad folket trängdes. Men äfven här
skulle vi råka bekanta. Det var Vasariddaren m. m. hr. A. E.
Johnson med fru, hvilka .skulle resa mot Amerika med samma
tåg, på hvilket vi nu lemnade Stockholm.

Hr Johnson är i många afseenden en typisk svensk-ameri-
kan. Med en okuflig energi har vermlandsgossen, som vid 14 års
ålder anlände till Amerika och konfirmerades af doktor Carlsson
i Chicago brutit sig egen bana i den nya verlden. Jag minnes
huru han koloniserade Red River-dalen för några år sedan så ha-

stigt och framgångsfullt, att 60,000 nybyggare snart hade slagit
(517)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:09:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scaterisve/0523.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free