Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIII. En söndag i Leksand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 419 —
hjertligt gång på gång åt huru rädd man var för drag. Det var
midt i höbergningstiden. Detta och värmen gjorde, att en hel del
gubbar sutto och nickade bifall åt doktor Peterson. De försökte
så allvarligt att hålla sig vakna, men det misslyckades ändå för
många af dem. Hvad de sågo intressanta ut, de der Leksands-
gubbarna. Bänkarna på läktaren voro gammalmodiga och obe-
qväma. Nere i kyrkan voro de deremot beqvämare. Hundrade-
tals qvinnor, yngre och äldre, voro klädda i den verldsbekanta na-
tionaldrägten. Det var en syn, som ingen närvarande glömmer.
Ovanligt många småbarn voro med i kyrkan, hvilka somliga af
dem skulle undfägnas med karameller eller mjölk eller annat godt
ur medhafda flaskor. Många resande voro med i kyrkan. En
turist var oförskämd nog att vandra omkring i kyrkan under pre- -:
dikan, för att se sig om. Utseendet vittnade tydligt om, att han
var svensk. Sådana turister skulle helt enkelt utvisas med till-
hjelp af kyrkstötens karbas, om så behöfdes. Ingen resande eger
rätt att störa folkets gudstjenst, för att tillfredsställa sin nyfiken-
het.
Efter predikan förekommo en lysning och fem tacksägelser.
Efter hvarje tacksägelse lästes en lämplig psalmvers.
På läktaren voro stora trädgrenar anbragta att hänga hat-
tarne på.
Liturgerna voro iklädda röda messhakar.
Mottot vid predikstolen är: ”Soli Deo Gloria.” I koret:
"Tron, Hoppet och Kärleken.” Hvalfven äro vackra. Akustiken
utmärkt. Orgeln är präktig och man fick höra ett särdeles vac-
kert utgångsstycke spelas.
I en tafla läser man Oscar II:s tal den 13 augusti 1875.
Utanpå på taket ser man en stor bild af S:t Petrus med
nycklarna.
Hvilken syn, då folkskaran kom ut på kyrkbacken. Glada,
lyckliga och frimodiga syntes de alla vara. Heder åt Leksands-
boarna, som så flitigt besöka gudstjensten i sin stora, vackra kyr-
ka på fädernas vis.
Efter gudstjensten träffade vi doktor Peterson, som helsade
på oss mycket vänligt. Derefter promenerade vi en stund på kyr-
kogården. Jag ville besöka Liss Olof Larssons graf och frågade
en dalmas om vägen. Han gick vänligt med, men visste sjelf ej
riktigt hvar denna graf var belägen. "Vi ska” fråga mor der.”
Ja, det gjorde vi, "Vet väl det, den är här,” Jag tyckte att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
