Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser om gammalt och nytt - En arbetets ädling, av G. W. Wilhelmsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fostran, — ett ytterst intressant historiskt aktstycke av stor effekt.
— »Tag tidningen, herrn, jag har läst den». (Detta exemplar av
Svenska Minerva är nu överlämnat till klubbens bibliotek.)
Och Boktryckaren fortsatte med ungefär följande:
Konstförvan-terna hade i denna sak på den tidpunkten stor anledning för sin
framställning och förhållandet blev ju även ingående behandlat,
långt utöver vad tidningen förmäler, i avsikt att få en bättre ordning
till stånd med lärlingarne — dock ej till sådan överdrift, med hela
6 års lärotid, som konstförvanterna begärt. Men redan tre år efter
konstförvantskapets inlaga, nämligen 1846, kom en ny
näringsfrihetslag, som småningom i det allmänna tänkesättet lossade ännu
mera på banden mellan lärlingar och mästare, på samma gång de
unga började allt livligare kräva frihet från förmynderskap över sitt
enskilda liv utanför arbetet.
Boktryckaren framhöll i denna förbindelse varmt den stora
betydelsen Societeten haft för tryckerinäringen i landet, genom den
ordning, som oemotsägligen framkallats i lärlingarnes
utbildningsväsen med in- och utskrivningen i läran genom resp. medlem av
Societeten. Vidare var att påvisa den stora kulturellt-litterära
betydelsen av Societetens tidskrift Svensk Bibliographi, på vilken
visserligen har gjorts förlust, men vars årliga redogörelser för även i
landsorten utgivna arbeten blir till största nytta för framtidens forskare
om förtida Sverige.
Den broderliga anda samt hänsynsfullhet i konkurrensen, som
närdes och adlades i Societetens medlemskrets, kunde ej nog erkännas
och för egen del uttalade A. C. sin livliga veneration för särskilt
tvänne högtvärderade medlemmar, till vilka han stod i tacksamhet
på grund av deras inställning till tryckbeställare, vilka även vore
hans kunder. Dessa män var K. L. Beckman och Ivar Haeggström,
för att nu ej nämna de av ålder och tradition fina Norstedts, vilka
kollegialt skyddat honom när så varit påkallat. Två av dem som
ville förgöra honom, som uttrycket föll, nämnde han ju också.
III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
