Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samvetsqval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8AMVETSQVAL. 257
fann han sitt komplement, och började samla
sig, men han kände också, att hela hans
kommande lif var bygdt på tvenne hörnstenar; den
ena var hans hustru; föll hon undan, då skulle
han och hela hans byggnad ramla. När han
nu efter ett par månaders äktenskap röcks ifrån
henne, var han icke mer sig sjelf. Han tyckte
sig sakna sitt ena öga, sin ena lunga, sin ena
arm, och derför kunde han också gå så hastigt
itu, när slaget kom öfver!
Vid åsynen af dottern tycktes något nytt
stiga upp i hvad herr von Bleichroden kallade
sin natursjäl, till skilnad från samhällssjälen,
som produceras af uppfostran. Han kände nu,
att han var bunden vid slägtet, att han icke
skulle dö, när han en gång doge, utan att hans
själ skulle fortlefva i barnet; han erfor med ett
ord, att hans själ verkligen var odödlig, om
också hans kropp skulle duka under i striden
mellan de kemiska krafterna. Han kände sig
med ens pligtig att lefva och att hoppas. Ehuru
han ofta greps af förtviflan, stundtals, då han
hörde sina landsmän i segrens mycket naturliga
rus tillskrifva den lyckliga utgången af kriget
några individer, som från sina landåer med
tuber betraktat slagfälten; men då blef hans
pessimism honom klandervärd, såsom hindrande
det nyas utveckling genom dåligt föredöme,
och han blef optimist af pligtkänsla. Men han
vågade icke återvända till sitt hemland, af fruktan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
