Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samvetsqval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMVETSQ, VAL. 253
ken på barndomen, då inga bekännelsestrider,
inga politiska hat, inga äregiriga, tomma
drömmar fördunklade det rena sinnets rättskänsla,
skulle icke detta slå an en ton i själarne, som
komme att öfverrösta alla dessa vilddjurstjut,
som sedan hörts ute i lifvet, i kampen efter
brödet, oftare efter äran! Han tänkte, och han
frågade sig sjelf: huru kan menniskan, hvilken
som barn är from, bli så dålig, när hon blir
äldre? Är det uppfostran, skolan, denna
kulturens beprisade blomma, som lär oss bli
dåliga? Måhända! Hvad lära oss de första
läroböckerna? tänkte han. De lära oss att Gud är
en hämnare, som straffar fädernas
missgerningar inpå barnen till tredje och fjerde led; de
lära oss att hjeltar äro de, som retat folk mot
folk och röfvat land och riken; att store män
äro de, som lyckats nå den ära, hvars tomhet
alla inse, men alla eftersträfva; statsmän de som
med list vinna stora syften, icke höga, der hela
förtjensten kan bestå i brist på samvete, som
alltid skall segra i kampen mot dem, som ega
sådant! Och för att våra barn skola lära sig
allt detta göra föräldrarne uppoffringar, försaka,
lida qvalen af skilsmessan från barnen! Var
verlden icke ett dårhus, då var icke heller
detta ställe det klokaste han någonsin varit på!
Nu såg han åter på det enda skrifna ord
i hela kyrkan, och han stafvade det igen; då
började i minnets hemliga gömmor en bild stiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
