Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Återfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTERFALL.
I«7
de icke. Och de mägtiga, som visste att de
voro här på nåd, huru ödmjuka voro ej de.
De böjde sig för denna naturens gåfva som
heter talang. Mitt oerfarna sinne bländades,
och jag fann genast sofismer för att försvara
dem. De voro tillsammans, advocerade jag,
icke för att beundra hvarandra, utan för att i
talangen dyrka den gifmilda naturen der den
slösat sina snillegåfvor, ty jag var ju så
uppfostrad, att jag trodde på snille ännu. Men
hade jag då sett skarpare, skulle jag sett, huru
de alla gingo der såsom generade; såsom
frågade de sig sjelfva: hvad har jag gjort? Är
jag ock ett snille? Och många kunde med
skäl fråga sig: hvad gör jag här? Sedan efter
supén, då vi satt i det intimaste samspråk —
jag talade just vid två af de värsta fienderna
om emancipationen och jag kunde icke annat
än beundra deras humana sätt att behandla
frågan — höjde redaktören af Starowna Volja,
du vet vår arffiende, sitt glas och bad de
närvarande helsa mig välkommen i deras ädla lag.
Han talade med värma om min talang —
alltid om talangen! — och rörde icke alls vid
de Kända Sakerna. Man satt som på nålar,
ty man väntade något obehagligt utbrott, något
afslöjande. Nej, det kom intet. Talarens ord
verkade värmande på mig; jag gladdes öfver
att höra ädla menskliga tankar från en fiende,
jag blygdes öfver mitt orättvisa hat, och —
jag ångrade mina hugg. Ångrade mig, Anna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
