Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Återfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’34
ÅTERFALL.
huset. Men hon kom med nytt lif, nya krafter
och med mod åt dem alla. Det var med
tanken på henne han lyfte berg. Och när hon
sedan vexte, och satt i hans knä vid skrifbordet
då han läste korrekturen. Och sedan hennes
små sorger, när syster kom. Då blef hon icke
ensam om all ömhet. Hon kände sin
missräkning och blef tungsint. Det var hennes första
bitterhet i lifvet. Allting skulle hon dela med
Sophia, dockor, kakor, föräldrarnes kärlek. Men
far hade två händer att leda dem med, och två
knän att sätta dem på. Men det var icke
detsamma, som att fa vara ensam. Och så
Sophia, som strax i början kände att hon icke
var så välkommen som systern, som måste
begära allt hvad Vera fick utan bön, som fick
kämpa sig till hvarje rättighet. Här fans att
lära, sig sjelf först, här fans att se huru det
icke skulle vara, huru det borde ha varit en
gång då han vexte upp. Och så, hvem skulle
sköta huset och skaffa maten? Så dum, så
romantiskt dum han var i går. Alldeles som i
romanen, der man tar en kappsäck och reser.
Paul ringde på uppasserskan och begärde
sin nota. Han skulle icke utsträcka sin
romantik längre och skrifva något dumt bref. Han
skulle icke sitta här en dag till och pina lifvet
ur sig, medan de sutto på andra sidan sjön
och sörjde. Nej, han skulle fara tillbaka med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
