Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Återfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTERFALL.
I«7
icke varit ensam i hemmet förut kände det
ganska underligt. De hade rest; alla, som
höllo hans vilja qvar vid lifvet, detta lif, som
utan dem var honom en pina. För det
kommande hade han gjort nog, mer än andra, och
han trodde icke på några resultat förr än efter
flera slägten. När första beklämningen gifvit
sig, satte han sig på balkongen. Han
andades friare tyckte han. Han behöfde icke dela
sina tankar med en tröttande uppmärksamhet
på sig sjelf, sina ord, sitt uppförande. Han
tänkte klarare i ensamheten och tystnaden.
Oqh när han kände tankarne gå sin starka
gång framåt, utan att ryckas i rocken, utan att
törnå mot, växte hans mod och hans hopp.
Han kände möjligheter att kunna tänka sig ut
ur den labyrint i hvilken uppfostran murat in
honom. Tviflen dunstade bort, och han såg
i alla dessa ömma band endast band. Tänk,
den dagen då Anna skulle begära att få sätta
barnen i skola, — i skola, der de skulle lära sig
bli lika dåliga han en gång vari Att hon skulle
begära det, hade han anledning att befara. Då
måste han göra ett nytt våld på sitt samvete,
eller hennes vilja. Men hade icke en mor rätt
att arbeta för hvad hon ansåg vara sina barns
väl ? Jo 1 Alltså skulle han nödgas göra våld på
hennes samvete. Det kunde han icke. Han,
som sökte samvetets frihet åt alla, skulle börja
med att göra våld på hennes samvetsfrihet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
