Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TSCHANDALA.
469
sig barbarens sätt att tänka och handla på.
Dervid kröp han likasom ut ur sin egen
personlighet, ställde sig under den lågt stående varelse,
som redan hade satt foten på honom, hatade
honom med den underkastades hat, inbillade sig,
att den andre var herskaren och att han sjelf
var folkets barn, som år ut och år in skulle slita
och släpa för dagdrifvaren, gifva honom sitt blod
och sin hjerna, såsom hans förfäder hade gjort,
och nu reste han sig, vild och utom sig, och
fattade sin påk för att dräpa fienden, krossa hans
hufvud och kasta kadavret för hundarne.
Men han vände om igen, släppte påken och
satte sig vid bordet.
Nej, inte på det sättet kunde det ske, ej i
öppen strid kunde det göras; det var ju just
olyckan! Han hade ju varit med i krig, hade
skjutit på fienden och aldrig känt obehag dervid;
han hade också i katedern försvarat sig med
påken och slagit sönder armar och lår utan att
känna någon annan smärta än den, som de slag
han sjelf fick hade tillfogat honom, det var strid,
det; men det här var mord . . . nåväl, men man
mördar ju tyranner, derför att de icke inlåta sig
i strid! Och nu måste tyrannen dö!
Det gällde då att framkalla rädsla och skräck
hos den redan uppskrämda zigenaren. Och för
detta syftemål var magistern på det klara med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
