Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TSCHANDALA.
451
Det uppstod en förfärlig tystnad. Allt
dansade rundt för magisterns ögon, och
fönsterrutorna antogo form at ett nät, hvari han hade
blifvit fångad. En sak kände han klart: att han
sjelf hade bundit nätet, att han närt vid sin egen
barm ett ormyngel, som nu bet honom. Och han
kände sig vanmäktig. Ty han kunde ju dock icke
berätta, att det var han som undervisat tjufven
om alibi och corpus delicti och i knepet att tillstå
en biomständighet för att fria sig i det väsentliga.
Och historien med flickan, hvilken väl icke var
straffbar enligt lagen, var dock tillräcklig att
göra honom inhabil såsom vittne, göra honom
sjelf misstänkt, så att hvarje försök från hans
sida att förklara de närmare omständigheterna
endast skulle sätta honom sjelf i knipa, förvärra
hans ställning, inveckla honom i motsägelser.
Domaren, som såg, att magistern var kastad
ur sadeln, begagnade tillfället till att ge honom
en spark in optima forma.
»Jensen», tillade han, känner jag som en
halftokig menniska, men med ett godt hjerta och
ett förlåtande sinnelag. Hur har han icke fällt
förbön för sin bittraste fiende, grindvaktaren,
som hade bestulit honom och hotades med
fängelse. Nej, honom är det ingen fara med; ty
så länge icke hämdkänslan tar öfverhand i en
menniskas sinne, så att förnuftet skenar i väg,
så länge är allt godt och väl!»
Magister Andreas blef het om öronen; ty
han hade icke på många herrans år suttit på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
