Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TSCHANDALA.
433
hade krupit ur sitt skinn, och då ingen tänkte
på, att snokarna, som lätt kunde slås ihjäl med
en käpp, hade blifvit förgiftade, började de
lätttrogna menniskorna gissa på, att en ormpest
utbrutit, och så snart det var tal om pest hade
man ju att göra med en tillskyndelse af ödet
eller de okända makterna.
Kadavren blefvo emellertid omsorgsfullt
hopsamlade, lades in i ett stycke ylle och buros in
i huset.
Genom de öppna fönstren kunde magistern
höra, hur man gjorde upp eld i spiseln för att
medelst värmen kalla till lif de döda kropparna.
Det var som om. åskan hade slagit ned i
huset. Menniskorna gingo uppskrämda omkring,
allt arbete afstannade, snickarne tittade ut genom
källarfönstrens rutor, och hundarne, som ville
hålla kalas på snokarne, blefvo under väldigt
larm utkörda och instängda i skjul och uthus.
Man jämrade sig och parlamenterade nere i
våningen, så alt middagsmaten icke blef färdig
och allt kom i olag.
»Nu är olyckan öfver oss!» — med dessa
ord afslöt zigenaren sina trista betraktelser,
hvarefter han slog hål på en ankare bränvin och
satte sig att dricka och sjunga sorgesånger,
tills efter hand hela familjen satt och drack vid
fönstret.
Att slaget hade drabbat säkert, det märkte
magistern på aftonen, då ha n råkade zigenaren,
som var mild, höflig, öd mjuk, och hvars hat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
