Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den ena stjernan öfvergår den andra i klarhet - Högaktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
velat hä mig, sådan som mitt ideal är; det finnes
kanske ej på jorden."
"Det var besynnerligt", inföll patronessan, "har
ni aldrig sett någon, hvars allt m skulle vilja bli?"
"Det är en fråga, som är svår att besvara; och
ni, mina damer, böra ej väcka denna fråga, som
verkligen smärtar mig. Jag vet ej hvarföre."
"Åh, löjtnanten har väl någon i Stockholm, som
är er förtjusning?"
"Nej/ verkligen icke - inte i Stockholm/
"Jaså, inte i Stockholm, nå annorstädes; men ni
har ändå gjort ert val?"
"Nej bevars, min nådiga, det är en helt annan,
som gjort sitt val, så att mitt val är alldeles
öfverflödigt."
"Såå - en olycklig kärlek således!"
"Nej, inte det heller, ty en obesvarad kärlek är
ej kärlek. Den är en kärlek utan näring, ett luftsken
blott, hvars låga ej har något att lefva af."
"Och som slocknar?"
"Ja, för att åter tändas."
Det filosoferande sällskapet stördes derigenom att
löjtnantens badtimme inföll.
Från poesiens rymder, bums i en badbassin -
det är ombyte det.
Högaktning.
Patron Silfvergren hade under sin resa blifvit mer
än en gång ledsen öfver sitt giftermål, men han var
långt ifrån en man, som lät modet falla.
Han blef allvarligare mot sin hustru, och i samma
mån tillväxte hennes romaneska betraktelser öfver
lifvet, dess ändamål eller den så kallade "gåtan", och
menniskorna, som nu icke längre fingo vara det de
äro, beskedligt folk blott man ej sårar deras egoism,
förvandlades till en samling af några få himmelska
varelser, bland hvilka löjtnant Gustaf Herrman var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
