Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klingande af metall — ock efter ännu en minut syntes
en kanonmynning.
— Verkligen är det inte en kanon! Hur kommer det
kär sig? frågade de omkringstående förvånade.
Andries Viljoen stödde sig, fortfarande småleende,
bekvämt med känderna mot skyffeln ock sade: Om jag inte
tar fel, var det i slutet af Juni, då lord Roberts drog från
Kroonstad med sin kär. Han förfogade öfver väldiga
människomassor ock kunde
därför ständigt kringgå
oss, så att vi till slut
blefvo utträngda ur alla
ställningar; till sist kade
vi tagit ställning på dem
na köjd. Här måste
engelsmännen gå öfver
Vaal ock ännu en gång
ville vi ställa oss i
vägen för britterna och
kyla af deras mod. Först
förstörde vi järnvägen
därborta och slogo oss
sedan ned här på
höjderna. Men
engelsmännen följde oss hack i
häl, ock snart kade vi
en tiodubbelt starkare fiende på nacken. Vi kämpade likväl
en kel dag, tills britterna plötsligen döko upp i vår flank.
Nu gafs det ingen möjlighet längre, ty nu var det blott en
tidsfråga, när de också skulle blifva synliga i vår rygg. Hvad
som ännu mer försämrade vårt läge var, att vi måste
kvarlämna vår kanon, då det var omöjligt att transportera
den, ty lavetten var i spillror. Hvad var att göra? Då
föreslog en af artilleristerna, att vi skulle rulla ned kanonen i
en skyttegraf, och där under den andra grafkullen kastade
vi ammunitionslådan. Hastigt kastade vi jord och sten
där-öfver, under det några timrade ihop korsen ock placerade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
