Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nå, då fortsätta vi att söka. Evem vet, hvad dessa
krigiska tider föra med sig. Din faders önskan är att draga
till Damaraland, kanske gör min far det också.
Piet hade i ett enda tag kommit på benen och
studsade nu förfärad tillbaka, ty knappt tjugo steg från dem stod
en smärt, högrest, atletiskt byggd kaffer.
På hans bakhufvud tronade en egendomligt formad, af
bast gjord strut, som genom allehanda toilettkonster, hvilka äro
öfliga hos kaffrerne, antagit utseendet af ett upptill stympadt
stycke elfenben.
— Hör du, slyngel,
vill du låta hästarne vara
i fred, ropade Piet.
Kaffern gjorde en
af värj ande rörelse med
handen, kom några steg
närmare och öppnade sin
mun till ett vänligt grin,
hvarvid två rader
präktiga, hvita tänder blefvo
synliga.
— Hvad vill du
här ? frågade Piet på de
inföddas språk, ty dessa
försmå vanligen att tala
engelska eller
holländska, om de också äro mäktiga något af dessa språk.
Den svarte jätten började åter grina, höjde högra
handen och gjorde ett tecken för tobak.
— Det kunde man ju tänka sig. Ni lastfulla slynglar
kunna naturligtvis inte arbeta bort edra odygder.
— Grif honom litet, hviskade Hendrik—det var väldigt bra,
att far försedde oss med det. Sedan kunna vi fråga mannen
om ett och annat, kanske han kan gifva oss några
upplysningar.
— Nåja, han skall få sig en buss, skrattade Piet, gick till
sin häst och tog fram ett omfångsrikt paket. Då kaffern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
