Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tapeterna i trasor, stolar och bord, sönderslagna lådor och
skåp lågo i brokigt virrvarr. Med en kraft, som man ej
skulle tilltrott den gamle, öppnade han vid bakre väggen i
rummet en falldörr.
— In här med guds hjälp! Då den största faran är
öf-verstånden, kan ni räkna på mig! hviskade gubben, alldeles
röd i ansiktet af ansträngning. Vanheerden hoppade ned i
den mörka källarhålan och falluckan föll igen, hvarefter en
del husgeråd i all hast kastades däröfver.
Där satt han nu i det trånga, osunda, knappt mer än
meterhöga källarhålet. Var det verkligen sant, att en
främling af ren uppoffrande vänskap för boernas sak räddat
honom från en fara eller hade han gått i en fälla? Om han nu
verkligen hade att göra med en vän, hvem kunde hafva känt
igen och förrådt honom?
Förgäfves grubblade Vanheerden öfver dessa frågor. En
hel störtflod af tankar genomkorsade hans hjärna, men han
kunde ej komma till något antagligt resultat. Då hörde han
plötsligt hastiga steg af människor, först doft och oklart på
afstånd, men sedan omedelbart öfver sig. Några tunga
föremål blef vo omildt omkullknufifade, högljudda utrop hördes,
blandade med sabelklang.
Vanheerden lyssnade med alla nerver spända. Gubben
tycktes hafva sagt sant, och hvad skulle nu de nästa
minuterna föra med sig? Ännu en gång hördes tunga steg —
därpå upphörde sabelklingandet däruppe, och människorna
af-lägsnade sig i ilande hast.
Vanheerden andades åter. Var det verkligen honom, man
sökt? Hade hans öde verkligen hängt så på en tråd?
Med tacksamhet tänkte han på den gamle, hvithårige
mannen under de långa väntans timmar, han nu fick tillbringa
här, hvilka tycktes Vanheerden som riktiga evigheter. Hvarje
minut hoppades han, att gubben skulle komma, men ingen kom.
Luften i hålan blef så småningom tryckande tung, och
Vanheerden kände, att här kunde han ej hålla ut längre.
Han famlade med handen öfver luckan och undersökte fogarne.
Hittills hade ett svagt ljussken trängt fram genom en smal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
