- Project Runeberg -  Hjältebragder. Skildringar från boerkriget /
90

(1904) [MARC] Author: Johannes Kaltenboeck Translator: Carl Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

se sig om efter ett passande nattläger. Han beslöt sig
för det senare och förde in hästen i en smal, afsides liggande
dalgång, där han snart fann en liten, men rikt bevuxen
betesplats. Där betslade han af djuret och öfverlämnade det
åt sig själft.

Själf gick han tillbaka till floden, där han tog sig ett
uppfriskande bad.

Då han var färdig därmed, hade natten brutit in. Redan
förut hade han på den branta bergssluttningen iakttagit en
liten nisch, som tycktes honom lämplig som nattläger. Vig
som en gazell klättrade han uppför klippväggen, men fann
nu, att hvad som tyckts honom vara en rymlig fördjupning
i berget, blott var ett smalt hål, hvarifrån han lätt skulle
kunnat falla ned under sömnen. Då han såg sig omkring,
fann han dock strax i närheten ett akacieträd. Vid detta
fäste han ena ändan af en buffelrem, som han bar på sig, och
slog den andra om sig själf. Därefter lade han sig lugnt ned
på det smala utsprånget och somnade, men vaknade snart
åter af något buller. Han gned sömnen ur ögonen och
lyssnade. Från Ladysmithshållet närmade sig en karavan af
oxvagnar i säflig takt, och snart körde den långa
vagnkolonnen förbi nere på landsvägen.

Slutligen hade sista vagnen passerat, larmet af de
skramlande fordonen aflägsnade sig alltmer och försvann till slut.

Piet lade sig åter till rätta för att hvila, då han förnam
hofslag från motsatta riktningen, och hans öfvade öra kunde
urskilja trampet af två hästar som närmade sig. Piet fäste
sig ej vidare därvid, utan ämnade just åter lägga sig på sitt
öra, då ryttarne just trafvade förbi nedanför honom och en
rå, djup basröst utropade: ”Stopp! — låtom oss göra halt

här. Vägen går alldeles intill ett berg och där är en flod
bredvid.”

— Skola vi taga honom här?

— Just här tycker jag det passar bra.

— Är ni säker på er sak?

— Hur ofta skall jag upprepa det? Tror ni att jag
öf-veranstränger hästen för mitt nöjes skull?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:07:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sahjalte/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free