- Project Runeberg -  Hjältebragder. Skildringar från boerkriget /
34

(1904) [MARC] Author: Johannes Kaltenboeck Translator: Carl Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

komma och i sista ögonblicket tillropat sitt folk att fly.
Största delen följde hans uppmaning och ilade öfver stock och
sten nedför kullens sluttning för att nå de där betande
hästarne. Vanheerden själf däremot sprang så snabbt hans
fotter buro honom till närmaste kanon. Äfven hos honom hade
snabbt som blixten tanken att rädda eller åtminstone
förstöra denna, dykt upp. Då han kom till platsen såg han
öfverste Schiel och artilleristerna redan sysselsatta därmed. Med
alla krafter höjde och lyfte de på lavetterna och icke utan
framgång; kanonen rullade bit för bit nedåt dalen. Om det lyckades,
att inom några minuter få fram ett anspann, var det
kanhända ännu utsikt att rädda den. Med jättesprång ilade
kornetten nedför den slippriga kullen, men stannade tvärt,
bakom sig hörde han bullrande vapengny. Han såg sig
tillbaka upp på höjden och måste till sin smärta bevittna, att
det engelska infanteriet äfven öfverskridit denna höjdkam,
och att just en afdelning nu med fälld bajonett kastade sig
öfver öfversten och artilleristerna.––––––

Nu först hade kornetten på Elandslaagtes bangård af
öfversten fått veta, att kanonen till slut blef stående i den
af regnet uppblötta marken och trots alla
kraftansträngningar var omöjlig att få från stället. Då Yanheerden insåg det
omöjliga i att rädda den, ilade han fram till hästarne. Hit
hade redan ett stort antal boer anländt, kastat sig upp på
första bästa häst och jagat bort i karriär.

Också Yanheerden fångade in en fåle och svingade sig

upp på dess rygg. Då, i sista ögonblicket, såg han ett gam-

malt gråskägg stulta fram utan hatt, med de långa hvita
hårstråna af regn och svett fastklibbade vid huden, ansiktet
och händerna öfverdragna med blod.

— En häst åt mig också! flåsade gubben och kornetten

hoppade genast af sin och hjälpte i stället gubben upp i

sadeln.

— Ons moet hardloop, pustade gubben med en tacksam
blick, elle is baie, baie; elle had zoo baie kanone. (Vi
måste springa duktigt. De äro många, många, de ha så många
kanoner.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:07:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sahjalte/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free