Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SE AR
dit jag på sjukbår fördes i Maj 1841.” Under inse-
ende af Huss som öfverläkare och Malmsten som
underläkare, njöt jag der den ömmaste vård i 4 må-
nader, under hvilken tid allehanda mer och mindre
våldsamma kurer försöktes, arnika, stryknin,
black droops, jemte gullvattens-bad m. m.,
allt utan väsendtlig framgång, endast för någon
vecka framtvingande en skenbar höjning af kraf-
terna. Jag återkom från Lasarettet lika sjuk som
jag ditkom, men lidande af de starka och misslyc-
kade nerfmedlen. På min tillfrågan, om jag kun-
de vänta någonsin förbättring, svarade Huss:
»jag tror det, och måste tro det, intill dess jag
funnit något fel, men om tiden kan jag ingen ting
säga.»”” Alla ädla delar af kroppen, hjerta, lun-
gor, lefver, njurar, blåsan, — allt var i bästa skick,
och ändock var jag kommen derhän, att mången
besökande ansåg mig döende. På mitt spörsmål
till Malmsten, hvad det var för slags sjukdom jag
hade, lemnades det besked, att det var ett obe-
stämdt och ovanligt nerflidande, uppkommet af
+ Gen. Dir. Ekströmer, som hade boställsvåning på
Lasarettet, sade, när han först besökte mig: »hvad skall du här
att göra? Det vore bättre, om du flyttade ut till mig på Vermd-
ön.» Jag trodde så med.
>> Då vi flere år derefter möttes på gatan, och jag tackade
honom för hans omsorger på Lasarettet, yttrade han, att läkare-
konsten var alldeles oskyldig i mitt tillfrisknande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
