Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under följande sommar företog han med understöd ur de tili universitetets
kanslers diposition stående medlen en resa tili Sverige och Norge. Färden gick först över
Stockholm tili Värmland, där Wiik besökte bergmästaren Igelström och besåg särskilda
gruvor efter hans anvisning. Sedan fortsatte han tili Kristiania. Här rönte han vänligt
emottagande av lektorn (sedermera professorn) Kjerulf och amanuensen Hanan, och
dels i deras sällskap. dels efter en av dem uppgjord plan exkurrerade Wiik under några
veckor i de geologiskt och mineralogiskt hänseende så omväxlande och lärorika trakterna
i södra Norge mellan Mjösen i norr och Langesund i söder samt i omgivningarna av
Kragerö och Arendal. Dessa studier i en storartad natur, mera övertygande i geologiska
frågor än den skickligaste professors framställningar, gjorde ett livligt intryck på
den unge licentiaten, som dittills väsentligen endast i Helsingforstraktens flacka gneis-
och granitterräng gjort geologiska rön, och i sin följande avhandling om
Helsingforstraktens geologi återkommer han tili många jämförelser med och tillämpningar av vad han
sett i Norge och inhämtat av Kjerulf. Återfärden från Kristiania gick över Göteborg,
Halle- och Hunneberg, Kinnekulle, Billingen, Jönköping, Taberg och Omberg till
Stockholm, således en för geologiska studier mycket väl vald route. Sedan besöktes
Uppsala, där docenten Cleve visade honom mineralkabinettet. Härefter företogs en utflykt
tili Dannemora, sedan en tur tili Falun och Finnbo. Efter åtekomsten till Stockholm
vistades Wiik en tid vid svenska riksmuseets mineralogiska avdelning hos Nordenskiöld
samt besökte Ytterby och andra mineralfyndigheter i omgivningen.
Efter denna väl använda sommar begav sig Wiik tili Tyskland och uppehöll
sig under läseåret 1865—1866 vid bergakademien i Freiberg. Denna anstalt åtnjöt
dåförtiden icke blott sitt ännu gällande anseende såsom en av de förnämsta
bergskolorna, utan även rykte såsom ett av hufvudsätena för mineralogiens och
geologiens studium. Här hade Abraham Gottlob Werner, som i synnerhet tyske forskare
hedra med namnet „geologiens fader", lagt grunden tili en exakt undervisning i dessa
vetenskaper, och hans lärjungar och efterträdare upprätthållit mästarens stora
traditioner. Werners ultraneptunietiska läror hade visserligen måst giva ram för
vulkanistiska förklaringar av många företeelser, och den s. k. sacksiska skolan hade icke
häller i andra avseenden varit blind för vetenskapens framsteg, utan tillegnat sig de
vinningar densamma gjort sedan fader Werners dagar. Men här bibehöll sig dock längst
motståndet mot de ideer, som Werners samtida, den store skotten Hutton, uttalat, och
vilka under Lyells ledning frånryckt wernerianismen hegemonien inom vetenskapen.
Oberoende härav hade akademien dock ständigt fäst vid sig framstående lärarekrafter, och
under Wiiks studieår verkade här såsom professor i geologi Bernhard von Cotta, som i alla
tider skall räknas bland de främste forskare, och i mineralogi undervisade den högt
ansedde Breithaupt, då redan gammal, samt den kände fysikern-mineralogen Weisbach.
Efter återkomsten från Freiberg gjorde Wiik resor i eget land och disputerade
för docentur med avhandlingen „Helsingforstraktens gneis- och granitformationer" (1865).
Han utnämndes till docent den 28 jan. 1867 och övertog den med professuren i geologi
och mineralogi förenade undervisnings- och examensskyldigheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
