- Project Runeberg -  Torsten Rudeen : ett bidrag till karolinska tidens litteratur- och lärdomshistoria /
94

(1902) [MARC] Author: Arvid Hultin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Torsten Rudeen såsom erotisk-lyrisk skald

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

94 T&i-sten Rudeen.

En annan gång har han sett Caliste vid sin nystfot
och diktar med anledning däraf två små täcka bitar På
ett nöstbladh, den ena så lydande:

Tänk hur mångfaldig trå sig linner
Om dig, lilla nöstpapper!
Mig Caliste lijkväl binner
Med mång tusen kädior fler.
En gång du dock låssas lär,
Men iag evigt fången är l).

Calistes bild hade målats af en konstnär. Detta
gifver skalden uppslag till en dikt Öfver Calistes Bild7),
hvari han sjunger, huru taflan vida öfverträffades af
originalet och huru denna bild var djupt präglad i hans
sinne:

Konstöfde hand, jag vil dig ei ditt lof afunna,
Du har det mästa giordt, som konst och färgen kunna.
Calistes kinder ha dock än en snöö, et rödt,
För dem din pensel sig förgäfves har bemödt.

Des bild ej nånstans så fullkommen står att finna,
Som den til tiders tråts är intryckt i mitt sinne;
Och om i siälen min nå’n bild än öfrig är,
Sen hon från kroppen far, så lär det bli den här.

Ett särdeles vanligt ämne för det poetiska
galante-riet var en hyllning på den älskades födelsedag.
Rosenhane hade ägnat flere af sina sonetter3) till att besjunga
Wenerids dag, och äfven Rudeen har ett par dylika
fö-delsedagskväden. Det ena och mera märkliga af dem
är en sonett, På Calistes födelsedag, den enda dikt af detta
slag man möter bland hans erotiska kväden:

Går, ömma Suckar, till min mehr än hårda sköna,
Den Eder tusend-thals månd trycka uhr min siäl,
(lår, hiertans Wittnen, går och frågen medh hvad skähl
Hon en så mycken troo så omildt täncker löna.

*) Eichhorn af try eker denna strof såsom kännetecknande för
tidens sirliga sällskapspoesi. Jfr Anf. arb. s. 182.
«) Jfr Sahlstedt, anf. arb. 11 s. 110.

*) Jfr sonetterna 6, 30 och 48.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:37:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rudeen/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free