Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2Ö4 JOHAN JOLIN
—
Gundla, min Gundla! suckade den sjuke med sin
milda, melodiska stämma.
Minnet av deras kärleks första, ljuva, heliga stunder
vibrerade i Fingals suck och fällde ett täckelse över allt,
som sedan dess passerat. Ack, isen smälte i Gundlas
bröst vid de ljumma vårfläktarna från hennes ungdom.
Hon brast i tårar likasom de barn, som vid hennes
hjärta tiggde om en mor.
Den feberyrande hade stått på sin balkong som
siare, ty tre dagar senare lyste det tre gånger på
samma söndag för Fingal och Gundla, och två dagar
därefter firades det verkligen bröllop i huset.
Vid Fingal Elghjertas dödsbädd lades Gundlas skäl¬
vande hand i hans, och prästen läste över dem båda
välsignelsen, medan Arthur och Rosalie, förkrossade av
smärta, knäböjde vid bruden.
—
O, låt mig nu dö! viskade den sjuke. En sådan
sällhet är för stor, för att inte vara en försmak av
lycksaligheten. Jag känner, att Gud har förlåtit mig,
och att han ger mig döden som bekräftelse därpå. Livet
skulle bara göra mig på nytt till en usel syndare.
Den våldsamma förkylningen hade vållat en kastning
i sjukdomen, det uppsvällda ansiktet hade till största
delen återfått sin förra ädla form, och den döende låg
där nästan poetiskt skön i sin betecknande blekhet.
Han bad sin brud om en
kyss, återföreningens, för¬
soningens och — skilsmässans. Därefter kysste Arthur
och Rosalie den gemensamme faderns läppar.
Med sina händer omslutande alla sina knäböjande
älsklingar, läste Fingal själv välsignelsens bön över det
nya släktförbundet och tackade sedan kärlekens Gud
för att han så milt straffade den, som syndat så mycket.
Och med Gundlas namn på sina kallnande läppar
inslumrade Fingal Elghjerta till den eviga vilan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
