Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSEN BLAND KAMELIOR 2$y
Rosalie såg på sin beskyddarinna med blickar fulla
av förvåning och glädje.
—
Må Gud förlåta oss båda! viskade Gundla skäl¬
vande av rörelse.
—
Rosalie, mitt älskade barn! fortfor Fingal. Det är
försynen själv, som givit dig en ängel till beskyd¬
darinna. Gundla har varit min första kärlek, min maka
inför Gud, men jag har svikit hennes rena tro, jag har
varit en usel skurk, som hittills sluppit undan himmelns
straffdom. Nu har Herren vänt ut och in på min
varelse, min fula, gemena själ har tagit plats i mitt
ansikte, och jag vågar inte mera visa mig för någon
människa.
—
O, måtte då det sköna ansiktet ta själens plats,
fortsatte Gundla med högtidligt allvar, då har him¬
melns straffdom inte verkat förgäves.
Men åter rusade ett strövtåg av vilda feberdrömmar
in i den sjukes hjärna, och bilder från hans sedeslösa
liv besmittade hans läppar. Med en känsla av out¬
sägligt kval drog Gundla den oskuldsfulla flickan
undan närheten av den sjuke, medan hon själv, för att
icke lämna Fingal ensam, en stund nödgades åhöra hur
hans orena fantasi gav sig luft i de råaste bilder.
Konvenansens förgyllning hade med sansen lämnat
den lättsinnige mannen, och hans språk närmade sig i
många ögonblick pöbelns.
Gundla ryste för den själ, som omedvetet och ofri¬
villigt avslöjade sig själv.
Efter några vilda utbrott och några mustiga svor¬
domar tystnade plötsligt den lidande. Han tycktes ha
fallit i en sorts dvala.
Förskräckt lutade den forna älskarinnan sitt öra mot
florsgardinen, hon hörde inga andetag.
Hon kastade den skymmande slöjan åt sidan, och såg
det vidriga ansiktet framför sig, här och var överhöljt
med kompresser.
Ovillkorligen ryckte hon tillbaka vid den uppskakande
synen.
Det ännu i går så sköna anletet förvandlat till en
17. — J oli n, Rosen bland kamelior.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
