Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSEN BLAND KAMELIOR 249
Rosalie ångrade den bestörtning, hon framkallat ge¬
nom de obetänksamma ord, som så oemotståndligt
vällde fram från hennes sårade dottershjärta, och för¬
sökte, själv förlägen, på bästa sätt göra ett slut på
förstämningen.
—
Förlåt mig, älskade pappa! utbrast hon, att jag
så ogrannlaga störde dina gästers glädje. Vi ha ju
hela natten på oss att ägna åt sorgens minne. Vill du
nu presentera mig för ditt sällskap.
Den unga flickan tycktes såsom genom ett trollslag
växa ett par tum, och plötsligen fatta sin ställning
såsom värdens dotter, vilken nyss trätt utom barnaårens
gräns, för att hjälpa fadern att representera det ädla
namn han bar. Femtonåringen hade, under det hon
talade, förvandlat sig till en ung dam av värld.
Men baron Fingals förlägenhet syntes först nu ha
fått sin piedestal. Hans fyndighet svek honom helt
och hållet.
—
Mitt herrskap! stammade han. Min dotter! Mitt
herrskap! Hon!
Den silverhårige gamle eleganten trädde fram för att
bistå honom.
—
Då värden helt naturligt är så upprörd av över¬
raskningen och av de dystra minnen, han av lätt ursäktlig
tankspriddhet råkat glömma, ber jag att få äran fungera
som hans vice värd. Fröken Elghjerta! Ni är omgiven
av idel främlingar för er, men av vänner och beundrare
till er charmante far. Tillåt mig presentera greve von
Golden med grevinna, grosshandlare Didrich med gemål,
kammarherre ödelstjerna med kammarherrinna.
Fingal fattade halmstrået, som bjöds honom till rädd¬
ning, och fortsatte att med den säkerhet, som var
honom möjlig, liksom sin räddare, improvisera finge¬
rade namn.
—
Friherrinnan Fagerkrans! Löjtnant Winning med
fru...
Men han hade icke hunnit längre, förrän hans be¬
drägliga tunga tvärtystnade och han raglade ett par
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
