- Project Runeberg -  Rosen bland kamelior /
230

(1928) [MARC] Author: Johan Jolin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

23O JOHAN JOLIN
det, och såsom särskilt passande för den unga flickans
ålder, vilken ännu tillhörde gränslinjen för barnaåren.

Varför skulle det stå Rosalie Edelhjerta i stället
för Elghjerta? frågade den lilla älvan med näpen min.
Gundla bleknade som vid ett plötsligt illamående.

Jag tyckte, att ni på min fråga kallade er Edel¬
hjerta, invände Arthur, och jag fann det namnet så
passande för er. Jag trodde aldrig, att man kunde heta
Elghjerta, skämtade ynglingen i det han kastade en
handfull små mossblommor i Rosalies knä.
Men medan de unga under några minuter förde ett
barnsligt blomsterkrig, jagade dystra tankar likt skri¬
ande stormfåglar i Gundlas själ. Sedan hon dragit
några djupa andetag, frågade hon försiktigt den lekande
flickan namnet på hennes far.

Fingal Elghjerta, svarade Rosalie glättigt i det
hon gömde sig bakom en stor sten för Arthurs mjuka
projektiler.
Gundla tryckte ovillkorligt handen mot sitt hjärta,
det kändes som om någonting brustit sönder där inne,
så våldsamt borrade det älskade namnet sig in i hennes
bröst.

Ägaren till Ragnarsnäs? fortsatte den arma
kvinnan.

Ack ja, det undersköna Ragnarsnäs och Munkanäs!
svarade Rosalie, varefter hon med en graciös och
värdig rörelse, som fordrade lydnad, ropade till Arthur:
Vapenvila!

Ack, jag har inte varit i Sverge på fem år, fem
långa år, fortsatte Rosalie i det hon förtroligt satte
sig ned bredvid sin beskyddarinna. Min far vill, att
jag skall avsluta hela min uppfostran i Lausanne och
inte komma hem förrän vid fyllda sjutton år. Men han
hälsar varje sommar på mig, och då han vid sitt av¬
sked sist gav mig tretusen francs att göra mig någon
riktig glädje med, så beslöt jag att använda dem till
en överraskning och att jämte min guvernant besöka
honom i Stockholm, där jag aldrig varit.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:31:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/roskameli/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free