Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSEN BLAND KAMELIOR 22J
Man överhopade den välvillige kaptenen på det räd¬
dande fartyget med de varmaste tacksägelser och gjorde
ett rikt sammanskott åt den raska besättningen. Gundla
fröjdades över lyckan att kunna giva.
Arthur blygdes lik en brottsling över den sjösjuka,
som gjort honom så maktlös, och sökte, för att rädda
sitt rykte på allt sätt visa sin hurtighet och oför-
vägenhet på landbacken. Han klättrade till moderns för¬
skräckelse uppför de värsta bergsbranterna, eller häm¬
tade vid randen av bråddjupen små fjällväxter till
henne och fröken Rosalie, som var hans trogna och
djärva följeslagerska.
De vackra höstdagarna lockade samtliga ångbåts-
passagerarna till ständiga utflykter i den sköna, men
vilda trakten, och Gundla själv åtföljde de unga på
deras vandringar, medan pastor Hjort, tyngd av åren,
tillbringade sin tid med läsning.
Ingenting sammanbinder obekanta människor med
varandra så fort som en gemensam fara och kamrat¬
skapet under en längre resa. Arthur och Rosalie tyckte
sig ha varit lekkamrater ända sedan barndomsåren, och
den unga, intagande flickan visste knappast hur varmt
hon skulle kunna tacka sin beskyddarinna för hennes
ömma omvårdnad under farans stunder, då Rosalies
kammarjungfru var redlöst sjuk och snarare behövde
hjälp än skänkte den ringaste sådan.
Den skadade propellern behövde emellertid flera da¬
gar för sin reparation än maskinisterna förutspådde,
och Rosalie blev alldeles förtvivlad över att numera
omöjligen kunna hinna hem till sin fars födelsedag.
Under en suck tröstade hon sig slutligen med hoppet
att komma till årsdagen av sin mors dödsdag, och
att då få blanda sina tårar med den sörjande änk¬
lingens.
En dag under det härligaste väder hade Gundla följt
sina unga reskamrater på deras äventyrliga bergsvand¬
ringar, för att en liten smula stävja deras djärvhet.
Rosalie hade yr och glad klättrat upp på den högsta
klinten av en enstaka klippa, varifrån hon i höga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
