Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSEN BLAND KAMELIOR 193
undrande hade närmat sig dörren för att stävja de
unga orostiftarnas alltför ystra fröjd.
—
Pappa, lilla kära pappa! upprepade gossarna sam¬
tidigt ännu en gång, i det de med tårade ögon och
purprade kinder nästan med våld släpade med sig in
i rummet en högväxt och svartklädd kvinna, som med
likblekt ansikte och nedslagna ögon långsamt trädde
över tröskeln.
—
Fader i himmeln! utbrast pastor Hjort och trädde
ett steg tillbaka på samma gång som Gundla, utan att
upplyfta ögonen, sjönk ned på sina knän och nästan
ljudlöst viskade:
—
Har du förlåtit mig?
Men i nästa ögonblick hade den överlycklige fadern
med nästan ursinnig glädje ryckt henne upp från
golvet och slutit henne i sina armar i det han med
bruten stämma stammade:
—
Mitt barn, mitt älskade barn!
Far och dotter lågo vid varandras bröst.
Den heliga tystnaden avbröts endast av gossarnas
snyftningar och av det nästan ohörbara försöket av
de främmande åskådarna att avlägsna sig från en scen,
som kommit dem alla att darra av sympatisk rörelse.
Dock, hur tyst än stolarna makades åt sidan, kunde
baron Hans och det unga paret omöjligen komma utur
den fördjupning, i vilken de placerat sig, utan att närma
sig den bildstodslika gruppen av far och dotter, som
ännu höilo varandra omarmade. Fingal Elghjerta skulle
ha velat giva åratal av sitt liv för att osedd kunna
passera denna grupp.
Han skylde sitt ansikte med sin näsduk och sökte
arm i arm med sin unga maka bakom faderns rygg
glida förbi den farliga punkten, men i samma ögon¬
blick lyfte Gundla upp sitt sköna huvud och lät ett
utrop av överraskning undfalla sig vid åsynen av de
störande vittnena. Dock detta första svaga utrop var
blott en förelöpare till det hemska anskri hon uppgav i
nästa sekund.
—
Fingal, Fingal! utropade den arma kvinnan med
13. — ] o li n, Rosen bland kamelior.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
