Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSEN BLAND KAMELIOR 187
fullt allvar ämnat mig, fastän jag av någon hennes
tankspriddhet kom att få en annan.
—
Min kära, kära flicka! svarade baron Hans med
av rörelse bruten stämma, medan han smekande kysste
hennes panna. Vill du läsa vidare?
Och Eleonore läste, men efter ett ögonblick spratt
hon till och utropade:
—
Har han redan kommit?
—
Ja, och kommit alltför tidigt, om han anat den
»terreur panique» han skulle framkalla, svarade Fingal
framträdande och artigt bugande sig för Eleonore,
vilken ögonblickligen förvandlades från den graciösa
och skämtsamma flickan till en marmorstaty, som kunde
föreställa stoltheten.
—
Jag skulle knappt känt igen min forna lekkamrat,
så förändrad och fullkomnad har hon blivit, fortsatte
Fingal under ett av sina mest förföriska småleenden.
Men jag skall inte störa harmonien mellan min far och
hans adoptiva dotter, då jag tydligen märker hur
litet jag blir betraktad som en bror. Ragnarsnäs är
tillräckligt stort för att vi kunna vistas under samma tak
utan att det ringaste behöva veta av varandra. För
betjäningens skull och för att rädda åtminstone skenet
av vänskap oss emellan, anhåller jag genom min far,
som Parlamentär, dock om en timmes vapenvila.
—
Beviljas! svarade Eleonore till hälften skämtsamt.
Men för att inte under tiden vara sysslolösa, kunna vi
ju begrava våra döda — sympatier.
—
Sannerligen, min söta Eleonore, svarade baron
Hans, sannerligen kunde man inte tro, att hela ditt
liv varit ett ordkrig, så skickligt sköter du dina vapen.
Vore du karl, skulle du välja den diplomatiska banan.
—
Ja, om jag visste, att den kunde göra mig lika
ädel och älskvärd, som den gjort farbror, genmälde
Eleonore och lutade sitt vackra huvud mot förmyn¬
darens skuldra.
—
Jag bugar mig för komplimangen, replikerade
diplomaten leende.
—
Och jag följer exemplet, tilläde Fingal muntert,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
