Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 JOHAN JOLIN
anges déchnes, vilka hon icke ville fördöma oftare än 1 i
hon såg dem med fräck panna liksom skylta med sin 1
vanära.
Att nu mittpå ljusa dagen bli förolämpad av en 1 :
sådan kvinna, som till på köpet genom sin förtrolighet 1
röjde en närmare bekantskap med hennes egen hjärte- 1
vän, den man, åt vilken hon ämnade ägna blomman av Å
sin tillvaro, det var för mycket för den arma flickan, j
Gundla sjönk ner på en av parkens soffor och viskade 3
knappt hörbart: — Fingal, vad vill allt detta säga?
Fingal, som hunnit hämta sig från sin förvirring, i
satte sig bredvid den upprörda flickan och sökte lugna i
henne med ett av sina ljuvaste småleenden. Men Gundla i
såg allvarsam ut som en sörjande änka.
—
Det vill säga, att Paris skickat hit en av sina i
många kvinnliga demoner, för att sätta Gundlas unga a;;
kärlek på ett litet prov. Den där lika vackra som oför- 1
skämda damen har utgjort det ovärdiga föremålet för 1
en av mina vänners dyrkan, och jag har en gång i
hans sällskap blivit påtvingad den skönas bekantskap, å
Alltsedan dess förföljer hon mig med sitt opassande,
skämt, men som hon är en kvinna, kan jag naturligtvis i
varken ge henne en örfil eller ett värjstyng. Jag
undviker hennes möte, det är allt, men det lyckades
mig inte den här gången.
Gundla kunde omöjligen betvivla en förklaring, av¬
given med så mycken frimodighet, och hennes oskulds¬
fulla sinne ville så gärna tyda Fingals förlägenhet över
mötet såsom ett hedrande karaktärsdrag, en protest motéi
den slappa moral och det nästan legaliserade sedeför¬
därv, som mera än vanligt vanärade den tidens parisare.
Det finns icke många ansträngningar, vilka så ta:
bort krafterna som att under loppet av några timmar«
beskåda tavelgallerier. Det ständigt uppåtsträckta huvu¬
det, de spända blickarna, den stående ställningen, det
mattande framåtskridandet från plats till plats, allt sam¬
manlagt framkallar en trötthet vida större än den, 1
då man marscherat ett par mil. Gundla, van vid ett
stillasittande liv, blev oaktat sin ungdom och sin hälsa, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
