- Project Runeberg -  Rosen bland kamelior /
140

(1928) [MARC] Author: Johan Jolin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

140 JOHAN JOLIN
lände gäspande och liknöjd, för att vakta utgången åt
bakgatan.
Åkdonet stannade utanför ett vackert hus i andra
änden av bulevarden. Gundla gick uppför trapporna,
stödd vid sin älskades arm, hon trädde in genom en
elegant tambur, som hon tyckte sig ha sett någon-
städes förut.
Ett äldre välklätt fruntimmer, ägarinna till det mai-
son meublée, vari Gundla befann sig, kastade en
granskande, men tillfredsställd blick på den sköna främ¬
lingen och önskade henne välkommen.
Gundla såg förvirrad omkring sig på den furstligt
möblerade våningen och utropade med ängslan:

Men, min Gud, är det inte här ni bor, baron
Elghjerta?

Har bott, nu bor jag tills vidare två hus härifrån.
Som min fästmö kan ni ju göra mig den äran att
bebo dessa rum, under min värdinnas egid, tills jag
i morgon kan finna en passande familj för mitt hjärtas
härskarinna.
Och med dessa ord adresserade både till Gundla
och värdinnan, åt vilken han förtrodde sin dyrbaraste
skatt på jorden, lämnade husarlöjtnanten den förvånade
Gundla efter en
artig handkyssning och under de
mest grannlaga bevis på vördnad och hängivenhet.
Värdinnan frågade sin nya gäst vad hon befallde
till sin supé, och när hon finge skicka ner en av sina
domestiker som improviserad kammarjungfru.
Men Gundla undanbad sig både supé och kammar¬
jungfru, och efter utbyte av några allmänna fraser
med sin värdinna, vilken på Gundlas begäran låste
igen om henne och själv tog nycklarna, befann sig
den unga flickan allena.
Nej, icke allena, ty tusende olika tankar höllo
henne sällskap och läto henne gång på gång fråga
sig själv: »Är detta en dröm?»
Hon gjorde en liten promenad genom den lilla
festligt upplysta våningen, vars ljus hon småningom
släckte. Allting röjde den mest förfinade smak. Tavlor,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:31:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/roskameli/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free