- Project Runeberg -  Rosen bland kamelior /
136

(1928) [MARC] Author: Johan Jolin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I36 JOHAN JOLIN
gnier, att rummet vore hennes, möblerna hennes, sängen
hennes, passagen hennes. — Oui! Je vous chasse! slutade
den uppretade med en gest, värdig en tragedienne.

Je vous chasse! instämde madame Latour. Une
dame aux camélias mon éttve! Jamais, jamais!
Den stackars anklagade flickan, som omöjligen kunde
få ordet, trots hennes båda domarinnors befallning att
hon skulle förklara sig, brydde sig icke mera om
att hindra furiernas framfart, så mycket mera som hon
förmodade, att Fingal längesedan försvunnit.
Med ursinnets hela iver hade madame Regnier, bi¬
trädd av sin flämtande mästarinna, lyftat sängen åt sidan
och beredde sig att öppna dörren.
Gundla fick äntligen en paus, under vilken det var
henne möjligt att tala, och hon förklarade nu
att,
trots alla ovärdiga förebråelser, trots allt ofördelaktigt
sken, vore hon likväl fullkomligt oskyldig.
Men nu hade madame Regnier öppnat dörren. I
dess mitt framträdde Fingal med korslagda armar, lugn
och ironiskt leende.
Gundla vacklade ett par steg tillbaka och stödde sig
mot en byrå.

Vous avez raison, vous etes innocente! väste ma¬
dame Latour och kastade sedan på Fingal en blick,
som var ämnad att döda honom.
Men husarlöjtnanten lät sig icke dödas så lätt.
Med den mest förbindliga artighet bad han de ur¬
sinniga damerna sitta ned och åhöra en
förklaring, som
omständigheterna gjorde i högsta grad nödvändig. Han
framsatte med egen hand stolar åt de båda fransyskorna
och åt Gundla, i det han själv med vårdslös elegans
stödde sig mot ryggstödet av karmstolen.
Han berättade helt ogenerat hur han förälskat sig
i Gundla, på samma gång han ägnat sin beundran åt
de båda charmanta parisiskorna, men att han förgäves
bemödat sig att någon enda gång få råka sin tjusande
landsmaninna allena. Han hade slutligen under masken
atf ett viktigt affärssamtal lyckats övertala den blyga
och oskuldsfulla flickan att begagna sig av den lyckliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:31:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/roskameli/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free