Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSEN BLAND KAMELIOR 43
andra, så mycket naturligare som Fingal var hela åtta
åren äldre än sin lilla tillämnade brud.
Och så skildes brud och brudgum åt av den stora
/ vida världen.
—
Vad tro herrarna? Skulle vi inte våga en flyttning
i slutet av veckan? Min stackars Eleonore har nu legat
l här i snart åtta dagar.
Den frågande fick till svar en lång och tyst skak-
ning på huvudet såväl hos läkaren som pastor Hjort,
och därefter från den förre en vetenskaplig föreläs-
I ning om nerver och muskler, och kontusion och sensa¬
tion, inflammation och suppuration, så att han blev
( helt yr i huvudet.
—
Jag trivs inte illa här, min far, viskade den sjuka,
jag ser mig ju omgiven av idel ömhet och välvilja.
Hon kastade en tacksam blick på pastorn och Gundla.
—
Men inte av den komfort, av de agremanger, som
tillhöra ditt stånd. Jag ber om ursäkt, herr pastor.
—
Behövs inte, herr kammarherre. Vi veta båda,
att vanan är människans farligaste despot. Hur fri
hon än tror sig vara, suckar hon dock ständigt under
den tyrannens järnspira.
—
Ja, ja, ni kan ha rätt! pustade von Dörben.
Jag skulle dö den dag jag rubbades i mina vanor.
Och den raffinerade världsmannen, med sitt bleka,
pergamentlika ansikte, sin magra, spensliga gestalt och
sin sprättaktiga elegans, såg verkligen ut som om han
skulle kunna dö lika lätt, som han antytt.
Kasimir von Dörben var en man på några och
femtio år, men hur sorgfälligt han än svärtade sitt
gråa hår och sina små mustascher, hur ungdomligt han
än klädde sig, kunde han icke dölja den förödelse, som
ett vekligt liv och dess följeslagare, sjukdomarna, an¬
ställt hos den rike mannen.
Den intima vänskap, som förenat de båda student¬
kamraterna Kasimir von Dörben och Hans Elghjerta,
avnötte så småningom sina hjärtrötter, med anled¬
ning av de båda männens skilda riktningar i livet, ty
medan baron Elghjerta med värme omfattade män-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
