Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 JOHAN JOLIN
ansåg fader Helgeson det som både sin plikt och sin
rättighet, att ta till ordet, och detta så mycket mera
som han tyckte sig näst »Hjorten» själv vara socknens
bäste talare. Han strök sig därför några gånger om
munnen med både rät och avig hand, hostade, snöt
sig, snusade och hov därefter upp sin stämma:
—
Högädle herr pastor! högtärade och vällovliga
mina sockenbor, grannar, tjänare och mera med mera
ekcetera för övrigt. Här ha vi nu lyckligen och omsider
med gemena krafter och under svett och förbidan
med avseende på ovädret, såsom det befinnes, inhöstat
vår älskade, välbemälte pastors och själasörjares gröda,
den Herran välsignat såsom ock vad potatisen och
rovorna angår lovat hugnesamt för kommande stunder
och tider, och mera med mera ekcetera. Nu ha vi ätit
och druckit i glädjen — det var raggen till åskknall,
var slog hon nu ner? — och druckit, samt välbefägnats
med vår herdes merkulösa julöl, så att vi själva blivit
trinda som öltunnor —
skjut spjället, Ola! — samt
och synnerligen är det nu på tiden att vi tacka ur
våra bröst och öppna våra hjärtan — stäng farstu¬
dörren, Hans! — till ett dundrande stor tack, vilket vi
med handslag bekräfta och bockningar såsom vörd-
nadsbetygelsens och människokänslan förestavar. — Huj,
vad det brakar i skyarna! Qud bevare elden! — Heder¬
samhet och vällevnad, ärade vårn pastor! Gud bevare
ko-konungen! Ja, ja! — Jag fick blixten mitt i ögat.
—
Säk för sej, majestätet för sej, Gud bevare vår nit¬
älskande pastor, vårt behov, vårt exemplar och vår
själasörjare — sörjare! — Det var hin håken till knall,
det skälver i hela stugan! — Gud välsigne Hjorten och
hans hus, pastorn och alla de sina införståendes, och
mera med mera. Hurr...
Men hurraropet fastnade talaren i halsen, ty en ännu
våldsammare åskknall än de föregående tvingade alla
till fönstren, för att se om blixten slagit ned i gården.
Gundla skyndade genom störtregnet över gräsplanen
fram till grinden, omhägnad av två majestätiska och
regnskyddande granar, och under vilka man hade en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
