Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51 THEODORE. ROOSEVELT
grafen. Roosevelt började genast gestikulera och prata, medan fotografen
vefvade på apparaten. De, som sedan sågo denna scen i biografteatrarna,
fingo förmodligen den uppfattningen, att Roosevelt hållit ett storstiladt
patriotiskt tal för de församlade boskapsmännen, men hvad han i
verkligheten sade löd så här: "Barnes, Penrose och Smoot — kommer ni ihåg, när
vi stormade San Juan — initiativ och referendum — återkallelse af
domstolsutslag — Jack Greenway, en af de bästa i regementet — Bob Evans tog
flottan till Stilla hafvet" o. s. v., idel nonsens, beledsagadt af vilda gester
och rabbladt upp med snälltågsfart. Åhörarna hade intet annat att göra än
att låtsa sig intresserade, hvilket icke lyckades dem vidare bra, emedan
tidningsmännen stodo 1 deras fulla åsyn bakom kameran och gapskrattade.
"Det blir något, som duger, skall jag säga", förklarade fotografen, 1 det han
upphörde att vefva, och Roosevelt, instämmande i de andras munterhet,
sade: "Det var det roligaste jag haft på länge. Om det är att posera, så gör
det bästa ni kan deraf."
I sitt hem och bland intima vänner visade Roosevelt oftast sin smak för
det komiska. Han kröp på alla fyra på golfvet och lekte björn med sina
barn, och från hans presidenttid berättas, att den svenska dansen väfva
vadmal ofta dansades i Hvita huset, och att Roosevelt dervid var en af de
ifrigaste dansarne. Härom har en amerikansk författare skrifvit följande
roliga bit: "Väfningen egde rum i det historiska rummet i Hvita huset.
Under mycken munterhet ordnade sig sällskapet, orkestern stämde upp
"Och så väfva vi vadmal", och Förenta Staternas president ledde
väfningen upp och ned med mångahanda lustiga steg, precis som han sett sina
svenska tjenstefllckors herrbekanta göra vid deras små tillställningar i
New York och Oyster Bay. Mrs Roosevelt och de andra damerna kiknade
af skratt åt presidentens piruetter, ty han gaf sig i leken med all
ifver, såsom han för öfrigt gjorde i allt hvad han företog sig. Han var ej
heller obekant med orden. Så här tyckte han det lät, när hans tjensteflickor
sjöngo dem, och så här sjöng han sjelf: "So wow-wow the wallmen, So slay
they a salmon, Wow-wow wallmen. Slay a salmon. And let the shallop go
go." De små rooseveltarne stämde i med riktiga inidantjut. Efter
presidenten kom senator Lodge från Massachusetts. Vanligtvis stel och värdig i sitt
uppträdande, glömde han sig snart helt och hållet och deltog 1 leken nästan
lika ystert som sin unge son, hvilken äfven var med. "So wow-wow the
rooters. So spill tar the tooters. wow-wow rooters, spill the tooters and let
the shallop go go". Inemot en halftimme pågick vadmalsväfvandet, medan
barnen ideligen ropade: "Go ön, pa!"
Roosevelt lefde enkelt, och hans hem var enkelt inredt. Han hade icke
ens elektriskt ljus, utan skref och läste vid en vanlig fotogenlampa. Han
steg upp tidigt och tog vanligen efter frukosten en promenad öfver sina
egor. Eller också rodde han en stund eller högg ved, Innan han satte sig
vid sitt skrifbord. Hvilken hygglig menniska som helst var välkommen hos
honom. Besökande mottog han i regel i hvad han kallade norra rummet,
men som af tidningsmännen benämndes troférummet, emedan det var fullt
af minnen från Roosevelts jagter och resor. Der funnos många dyrbara
saker i detta rum — djurhudar, porträtter, taflor o. s. v. I sitt bibliotek hade
han Remingtons bronsstaty "Hästtämjaren", hvilken han fått 1 present af
sitt regemente, och den värderade han högst af alla sina tillhörigheter. Stun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
