- Project Runeberg -  Rök-Lenas stuga : tidsbild tillägnad de unga /
107

(1906) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

professor i naturkunnighet.

107

var lugn mot vanligheten, och Lena var glad som
vanligt.

De unga kvinnorna lämnades sedan på tu man hand.
Det var vanligt, att de hade mycket att tala med
hvarandra om i förtroende.

»Du undrar väl», började Magda, »hvarför jag
aldrig mer vill sätta min fot i skogen härute... Ack, Elin,
du! denna skog är en gömma för mina ljufvaste
minnen, så väl som för mina smärtsammaste. Och jag har
icke mod att väcka upp dem och se dem ansikte mot
ansikte, så att säga. Herbert var så anlagd för att
studera naturen, som du vet, och denna stora, djupa,
hemlighetsfulla skog var hans älsklingstillhåll. Han tröttnade
aldrig på att gå där och försjunka i tankar, och när vi
hade någon ledig stund, skulle vi tillbringa denna
därinne ... Du minns hurudan Herbert var ... Jag tror han
var född att blifva professor i naturkunnighet, och det
var ett af vår tids sociala misstag, att han blef bara
kroppsarbetare ...»

Det var ingen möjlighet för lilla Magda att
återkalla detta i minnet utan tårar.

»Ja, det vet jag», svarade Elin, »Karl har ofta
beklagat, att Herbert icke fick följa sin naturbegåfning och
ägna sig åt studier, Ekskog hade nog gärna hjälpt
honom med medel, men när Dag kom hit, tyckte han, att
han var för gammal att sätta sig till boken — det var
ju vid tiden för vårt bröllop — och Dag var ett år äldre
än min man, fast de voro läskamrater.»

»Ja — det var väl så, att Gud ville det. Men o,
hvad han njöt af att betrakta naturen, och det gränsade
till det underbara, huru djupa insikter han hade i allt,
som Gud skapat. Jag bara undrar, hur han kunde fästa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/roklena/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free