Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
om — små, hvita stjärnor, som stodo och hullade på
hufvudet som små, blyga barn. Hon hade allt namn
på dem, men det har jag nog glömt.»
»Chimaphila Uniflora», hviskade Magda med
skälfvande läppar.
»Ja visst — visst var det så, hon kallade dem!
Men hvem har lärt dig det? — Hvad är det åt dig,
barn?»
Magda snyftade åter hjärtslitande.
»Förstår inte faster», sade Dina med en
betydelsefull blinkning. »Han var ju en sådan förståsigpåare och
visste alla konstiga namn på gräs och blommor ... Han
tyckte om allt tocke där..
»Det var Herberts älsklingsblommor», hviskade
Magda och torkade bort tårarne, men då och då
arbetade sig en skälfvande snyftning upp ur bröstet.
»Stackars min lilla tös! Alltid skall man komma i
fara att rifva upp såret. Men han har det nog härligt,
du ... han går nu och plockar evighetsblommor i
paradisets lunder.»
Magda återtog sitt arbete och Lena sin berättelse.
»Det var förfärligt, hvad de voro skrockfulla på den
tiden. Men folk gjorde för mycket ondt, och därför
hade de onda samveten, som sågo i syne. Och jag
undrar alls inte på, om det spökat både ute och inne,
fast jag aldrig såg något. Men vet I, jag var stora
flickan, innan jag kom ifrån spökrädslan, när jag gick
förbi tomten efter gamla Elnas stuga. Hade jag vetat,
hvad vi nu veta om Elna, så hade jag nog inte sprungit
så fort förbi tomten som jag gjorde...»
»Ja, men I var väl inte stort bättre I än folket på
Elnas tid. Kanske I också hade skytt henne och trott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
